Aftonbladet – 3 november 1851, sida 2

Det tror jag ock — och skulle gerna efter all förmåga vilja medverka dertill, — fast öfvertygad, att ingen skulle någonsin ångra det!n ; Här blef hon afbruten — och något tillfälle erbjöd sig icke att snart fortsätta detta samtal. Lady HH... snarare undvek, än sökte det. Icke säker på utgången, ville hon icke ådraga sig någon ansvarighet och hos M.... tycktes att, liksom med ögonbiicket för en närmare förklariug äfven begäret dertill hos honom förgått;! han nämnde Lucie nu blott flyktigt och i andras närvaro, Lady H-... bedrog sig icke; hon såg att M.... vacklade och att den gamla böjelsen för bene AR hos honom vaknade; men hon smickrade sig dock, att Lucie vid sin snara återkomst skulle å nyo lifva det intryck, som hon redan på honom gjort och att allt skulle ännu gestalta sig lyckligt. Då ankom ett bref till henne från Lucie, som skref: — Att den allt mer och mer sjuka tanten, ännu icke ville tillstädja bennes afresa — och att hon desto mindre vågade handla emot hennes . vilja, som föräldrarne önskade, att hon stannade qvar, så länge tanten för godt funne. Igenom systern, som hemreste, sände hon ladyn dessa rader och hoppas de måtte träffa henne vid fullkomlig helsa och att hon icke glömmer den, som alltid med innerligaste vördnad och kärlek tänker på heune.n Så naturligt än detta bref och så begriplig föräldrarnes önskan var att Lucie skulle göra tanten till viljes — så mycket nedstämde det dock lady H...., emedan det, om än icke helt och hållet tillintetgjorde hennes plan, dock uppsköt dess fullbordan. Systern hade sjelf tillställt henne brefvet och hos henne