Aftonbladet – 3 november 1851, sida 2

— Bore för i lördags innehåller några träffande och välgrundade anmärkningar i anlednirg af det i Aftonbladet refererade regeringsbeslut, hvarigenom reg. emot kammarkollegii underd. tillstyrkan godkänt hr landshöfdingen Bergenschölds vägran att låta landskamererarens — särskilda mening få åtfölja ett af landshöfdingen ensam insändt underd. förslag till en kronofogde-tjenst. Utom det att Bores anmärkningar till en del innehålla ungefär detsamma som i afseende på denna sak biifvit framställdt i Aftonbladet, förekommer följande, som är väl värdt att lägga på minnet, om det också icke tjenar till stort för ögonblicket: N Man mä i sanning bekänna, att tidpunkten att utfärda ett dylikt uteslutande maktfullkomlighetsdekret ät herrar landshöfdingar är väl vald, särdeles då principen vinner tillämpning på de gamla landshöfdingarne. Hvilken utmärkt man är icke t. ex. herr landshöfdingen Bergensköld? Det skulle verkligen vara intressant att uppgöra en liten historik i detta fall om dea mannens stora förtjenster; huru han förvaltar sitt embete, och hvad länet tänker om honom? Hvad man här vet är endast, att han haft ätskilliga stränga anmärkningar från bäde Kammarkollegium och Statskontoret, och att regeringen hitintills hyst den önskan, att han mätte draga sig tillbaka, ju förr desto heldre, hvarföre man till och med hviskat, att hr Bergensköld, som redan sjelf är pensionsmessig, stannat qvar endast i anseende till ett förhällande, som egentligen ligger utom publiciteten, och hvilket: vi säledes ej närmare vilja vidröra. Nu synes likväl; regeringen hafva ändrat tanka om hr Bergensköld, så: snart nemligen han framträdde säsom en värdig representant af byråkratien; då skulle han skyddas, kosta hvad det ville, han fick då ej hafva orätt; ty det anstär icke en embetsmyndighet att förnekas af rexeringen, dä nemligen det gäller att en underordnad