Aftonbladet – 31 oktober 1851, sida 2

t förorda det första af de bekanta förbuden t utföra spannemål, hvilket sedermera visade g vara ett stort misstag, då betydliga spanålstillgångar framkommo, som man ej vetat taf. Likväl syntes förhållandet då i början elt annorlunda mörkt än nu, emedan priserna denna stund icke äro högre än hvad de ofta rdom varit, och anledning är för handen, it de snarare skola falla än stiga. Man bör ej glömma, att det egentliga och första äfventyret af sådana utomordentliga raftåtgärder, som exportoch bränvinsbräningsförbud, icke ligger i den ofelbart inträfunde påföljden, att en mängd enskilda peroner, som ställt sina beräkningar på de estående förhållandena, blifva ruinerade eller da svåra förluster genom förbudsåtgärden; 7 om lifsnöd är förhanden, måste det allmänas vä! gå framför äfven den enskilda egandeitten; men det värsta är, att om regeringsvakten visar sig böjd att stifta dylika lagar ör tillfället, som ingripa i enskilda affärsförållanden, så afskräckas affärsmännen, under rfarenheten deraf, ifrån att er annan gång åga sin förmögenhet på spekulationer som fse att förse landet med dess brödföda, när tigande priser eljest kunna gifva anledning ertill, och det allmänna förlorar då på den na sidani längden mera, än hvad det tillfälgtvis för en gång kan vinna å den andra. — Handelsföreningen i Wisby har under d. 3 dennes till kongl. general-poststyrelsen inifvit följande skrifvelse: Af tidningarne har handelsföreningen inhemtat, tt underdånigt förslag om inrättandet af trenne nya ostkontor här å landet, nemligen vid Fåhrösund, jugarn och Burgsvik, skall af hr landshöfdingen geeral-majoren m. m. af Dalström vara till Kongl. Taj:t ingifvet, och att den under en längre tid, med 4 undantag, till allmän belåtenhet begagnade landtosten skulle komma att upphöra. Ehuru handelsföreningen är fullkomligt öfvertyad derom, att ifrågavarande organisationsplan blifit uppgjord i afsigt att ästadkomma en förbättrad ostkommunikation inom provinsen, anser föreningen ikväl ätskilliga olägenheter af densammas antagande Mifva en oundviklig följd; och att det bidrag, som ör de nya postkontoren begärts, måhända kunde änlamålsenligare användas till beredande af nödige örbättringar af den nuvarande landtposten samt mera äkerhet vid penningars afsändande. Handelsföreningen får i saknad af annan och närnare kännedom om förslagets detaljer, än den som vf tidningarne kunnat vinnas, nu inskränka sig till len vördsamma anhällan att, med afseende på fräårans stora vigt för handel och rörelse inom landet, öreningen mätte sättas i tillfälle att öfver den föreslagna organisationen afgifva utlätande, då förslag till förbättring af den nu befiatliga landsposten icke skall iteblifva. Skulle emellertid, emot förmodan, frägan -edan vara af Kongl. Maj:t i nåder pröfvad och afrjord, så att nägon förändring numera ej kan vinnas; årer för de handlande ingen annan utväg äterstä, än att, vid sidan af den postinrättning, som staten beostar, etablera en enskild, baserad uppå samma grunder, som den nu varande; och vore det i allt fall jnskligt, att de personer, som till de nya postförvaltarebefattningarne antagas, och hvilka befattningar, after handelsföreningens förmenande, blifva att såsom sinecurer betrakta, endast mätte erhälla interims (tills vidare-) förordnande, sä att, när, säsom föreaingen befarar, man snärt nog fått erfara det mindre lämpliga uti den nya organisationen och obetydligheten af det inflytande postportet, desse personers qvarstående icke mä utgöra nägot hinder för äåtersäng till det gamla, och postverket säledes då ej betungas med onödig utgift. FRASEN — Sedan Kongl. Maj:ts och rikets Götha hofrätt genom utslag den 29 sistlidne Juli frikänt gymnasiibefallningsmannen G. Schiller frän ansvar för alla de, i följd af kuratorernes öfver kgl. och Hvitfeldska stipendii-inrättningen beslut den 3 Juni 1845 och Kongl. M:ts bref den 27 Jan. 1816, emot Schiller vid Oroust och Tjörns samt Tunge, Stängenäs, Sörbygdens och Sotenäs häradsrätter åtalade tjenstefel, och kongl. justitiekanslersembetet hos kuratorerne tillkännagifvit sig icke hafva funnit skäl att vidtaga nägon ätgärd i anledning af kgl. hofrättens berörde utslag, hvilket vunnit laga kraft, har den genom kuratorernes äberopade beslut Schiller under tiden älagde suspension upphört och han nu mera fått gymnasiifogdetjensten äter tillträda. Hr Schiller har säledes med en nära 7-ärig suspension fått plikta för tjenstefel, om hvilka han icke kunnat öfverbevisas. ee — Morgonbladet för i dag har ur Tiden aftryckt et slags referat eller sammandrag af en korrespondens artikel till Aftonbladet från Paris, som Tiden rätteli gen förmodar hafva varit skrifven af Aftonbladets för läggare, och hvarvid Tiden fogat ätskilliga kommen tarier,dem Morgonbladet äfven reproducerar. Tider har i dessa kommentarier sökt tyda till fördel fö sina äsigter åt killigt som anföres i brefvet, beröm mer på visst sätt brefskrifvaren för den erfarenhe han hemtat af sitt vistande utrikes, och menar slutli gen, att om hr Hjerta blott hade velat höra på Ti dens lärdomar, skulle han vetat allt detta för flera ä sedan. Detta sätt att maniera andras ord och yt tranden är visserligen hvad man plägar kalla fiffigt men brefskrifvaren anhäller om benägen ursäkt at han icke kan vidkännas Tidens slutsatser. Hvad Mor gonbladet beträffar, eftersom det gjort sig besvär at reproducera nägot om ifrågavarande bref, så hade de tvifvelsutan lemnat Morgonbladets läsare ett bättr tillfälle att bedöma tillförlitligheten af Tidens reflexio ner om Morgonbladet hade meddelat sjelfva original brefvet, än den ensidiga uppfattningen deraf i Tiden — Morgonbladet för i dag reproducerar e1 af Posttidningen förut uppdukad sanningslö anekdot, att, vid en af de här i hufvudstade: för Kossuth gifna fester, en talare uppträdd smed en harang, som började med följand sord: Eljen Kossuth föddes ete. I anlednin af denna — månne i Posttidningsbyrän på fi hand hopgjorda? — fabel, gör Morgonblade några förnumstiga reflexioner, samt upplåte sin lärdoms blindlykta, för att undervisa or rätta betydelsen af det ungerska ordet peljen (lefve!) som tjogtals gånger varit uti paren tes öfversatt i Aftonbladet och andra svensk tidningar, så att dess betydelse icke gern kan anses fremmande för allmänheten. De båda resp. redaktionerna hade kunn: undvika att kompromettera sig med anföran ldet af nämnda historia, hvars föga honnett syfte var att söka förlöjliga dessa fester, sor icke lära fallit dem rätt i smaken, om d SIMSON ARS SEAETENETTNETESTNETT SEINE PENTA ec sn Ni har då redan varit mycket olycklig mitt barn ? fortfor hon efter en kort stunc Hvarför icke tillstå det för er, som syne