Aftonbladet – 31 oktober 1851, sida 2

Ni har då redan varit mycket olycklig, mitt barn ? fortfor hon efter en kort stund. ,Hvarför icke tillstå det för er, som synes så god? Ja, jag har redan varit mycket olycklig och är det ännu! Derföre unna ock mins föräldrar mig mera frihet än de annars skulle göra. De veta, att jag eger nog känsla ai ygd och nog religion, för att fördraga lifvet. ehuru tryckande det är, till dess bestämda slut.v Om det icke faller er allt för svårt,, sade ladyn, och om ni kan fatta förtroende till er fremmande, som igenom sitt eget lärt att utgrunda menskliga hjertan, så invig mig hel och hållet i ert öde, det skall lätta den tyngd som trycker er. Tröst lofvar jag er icke, fö sann smärta finnes sällan en sådan, men mit innersta deltagande lofvar jag, och det blefvc icke första gången som det lyckats mig, at igenom milda ord upprätta nedböjda sinnen kanhända förmår jag det äfven här; troliger finnes äfven i er olycka något ställe som ick är tillslutet för allt lugnande. Tala derför öppet, kära barn! Hvad jag har att säga, är kort och någo dessutom ganska vanligt. Mina föräldrar är rättskaffens och ansedda. Hvad min far ge nom flit och verksamhet förvärfvat, har har icke förslösat, och min mor har deruti troge bistått honom, och detta allt till deras tv döttrars fördel. Emellertid kostade vår upp fostran betydligt; min far önskade den väl hus lig, men dock sådan den anstod en förmöger borgares barn. Min syster Mol!y och jag vi sade begge synnerligt anlag för musik, och som föräldrarne sjelfva älskade den, så gjor des allt för att utbilda denna vår talang. Dett försatte oss i mången sällskaplig beröring, son vi annars icke skulle haft, utan att den doci på oss öfvade något skadligt inflytande., pMin syster, fyra är äldre än jag, och min