Aftonbladet – 31 oktober 1851, sida 2

För att inleda ett samtal med den okända började lady H.... Så ung och så allena? Mina föräldrar., svarade flickan, hafva förtroende till mig och tillåta mig så gerna en liten förströelse.n Det låg något så fromt och rörande i detta enkla svar, attlady II...., nu med sanntintresse forskande, snart erfor, att den unga flickan var dotter till en förmögen fabrikant, på hvardagarne sällan kom ut, ochi dag, behöfvande frisk luft, tagit vägen hit ifrån kyrkan och ämnade snart hemvända. Hennes gifta syster, som annars brukade ledsaga henne, var denna morgon af en liten opasslighet hindrad derifrån. Hennes gifta syster förde lady H.... på den helt naturliga frågan: om icke äfven hon snart tänkte gifta sig? En stark glöd öfverflög vid dessa ord Lucies ansigte; — vi vilja nu benämna henne vid hennes namn — och tårar lyste i de stora, djupblå ögonen. Lady H.... såg, att hon vidrört en sträng, som icke glad återljöd, och ångrande sin oförsigtighet tillade hon: Förlåt, om jag kanhända sårade er; men jag finner det så naturligt, att man måste älska er, alt jag icke tviflar, attju redan många friare hos er anmält sig. Det har ock varit händelsen. Och ni älskade ingen? Lucie förblef ett ögonblick stum, ... sedan sade hon rodnande och med sänkt blick: ,Jag älskade blott allt för mycket... . xOch den älskade dog?s Han lefver!, Ni fann då icke genkärlek? Jag fann förräderi!, svarade flickan. -. nFörräderi, alltid förräderi!sade lady H... liksom till sig sjelf.