Aftonbladet – 30 oktober 1851, sida 2

jön för att underhalla förbindelsen med frånerna på kringliggande öar och kuster. Menli ednare, då handeln och isynnerhet krigsäran räfde det, måste han också lära sig att gå t på det öppna hafvet, att gifva sig i strid ned de skummande vågorna och starka strömtningarne, och att trotsa de bränningar, om pa Jutlands norra och vestra kust äunu Htid äro sjömännens f Men, blef dansken tidigt en driftig viking, orrmannen blef det icke mindre. Norge v er sitt höga klippbröst mot verldshafvet. De ildt sönderslitna kusterna, som äro delade il: jupa fjordar, bära vittne om Atlantiska hafets aldrig hejdade våldsamma angrepp. Österut r Norge skiljdt från Sverge genom klippor, kogar och stora ödemarker. Det inre aftanet är till en stor del uppfylldt af fjällar och fantliga skogssträckor, som i forntiden voro nnu större. Bott dalgångarne långsåt elf arne äro mera inbjudande och fruktbara. De lesta innebyggare hafva derföre ursprunglien nedsatt sig vid fjordarna eller i närheten f hafvet, der lokalerna hvarken voro så öfervexta med skog eller så afsöndrade som nuti landet, och der dessutom hafsluften gjorde limatet betydligt mildare. Emellertid var uftstrecket ostadigt nog, jordens afkastning 1 en del i följd deraf torftig; jagt och fiske lefvo således en vigtig inkomstkälla för den eständigt tilltagande folkmängden. I skoarne fanus fullt npp af timmer, marken var ik på jern och dristig företagsamhetsanda fatades icke folket. Itt skepp timrades snart 4 starkt, att man med det icke allenast kunde ara på fjordarna, utan också kunde våga sg tanför fjordarnas mynningar. De första sjöesorna företogos längsåt stränderna och sed-lg vare från det södra Norge till danska och venska kusterna. Men norrmannen, som nu blifvit förtrogen ned konsten att styra sitt fariyg genom Atantiska hafvets ofantliga vågor och de farliga yränningarne på Norges klippiga kuster, bevöfde icke längre frukta för öppna hafvet. Då olkmängden vext i sådan grad, att de norska slipporna blott med osäkerhet kunde lemna stt tillräckligt underhåll, då ryktet om de rika vestliga länderna på hinsidan hafvet och de:as kraftlösa tillstand lofvade ära och byte, lå slutligen Harald Hårfagers eröfringskrig rotade norrmännens frihet, lade tusentals skepp ut från Norges fjordar och riktade modigt stäfven mot de aflägsna vestra linderna. DLixasom den nordiska naturen, den friska vinerkölden hade härdat vikingens kropp attutstå allehanda besvärligheter och gifvit honom styrka att föra svärdet med eftertryck, så hade den också skärpt hans mod och lärt honom atan fruktan gå faran till mötes. Nordens stjernklara himmel hade visat honom stjernornas gång och inbördes ställning; dessa voro nu den kompass, hvarefter han styrde sitt skepp till de obekanta fremmande kusterna. Naturförhållandena i Norge torde säledes nästan hafva varit mera egnade att bilda kicka uthålliga sjömän, än naturen i Danmark. Ty med undantag af Jutlands vestra kust, der ingen god hamn finnes, och derifrån följaktligen farten i forntiden måste hafva varit inskränkt, sköljes Danmark af ett inneslutet haf med flacka kuster. Det öppna verldsnafvet tvättar deremot så godt som hela Norges klippfyllda kust, der de talrika djupt inskurna fjorderna äro lika så många hamnar. Detiärbetecknande nog att danskarne i forntiden sedvanligen gingo öfver till det jemförelsevis närmare England, till Holland och Frankrike, inder det att norrmännen seglade längre mot h: Te 2 ut bi I ui til så st ti G kl fc st fc k y fe al d äl d d norr, ut på det vida Atlantiska hafvet, hvars stormar och faror icke hindrade dem att säkert göra sina resor till Färöarne, Island, Grönland, ja till och med Amrerika. Dessa linders upptäckande och första bebyggande ir med fullt skäl norrmännernas och deras efterkommande islänningarnes stolthet. Huru stor inflytelse den nordliga naturen och synnerligen det nordiska hafvet verkligen haft på utvecklingen af danskarnes och norrmännens sjömannavisen och hela lif skall en jemförelse med de öfriga europeiska länderna tydligare upplysa. Ty med undantag af England, som mera än norden simmar 1 öppna hafvet, och Holland, som så att säga till hälften ligger under vatten, har intet land i Europa frambragt sjöfolk, som kunna jemföras med nordboerna, och det oaktadt både Tyskiand, Frankrike och Spanska halfön hafva ganska betydliga kuststräckor. Skälet ärtroligen det, att dessa länder hafva sina kuststräckor till en stor del utmed omkringslutna vatten, hvilka naturligtvis icke kunna gå upp emot det öppna verldshafvet, under det att länderna sjelfva, såsom Tyskland och Frankrike, det sednare oaktadt sin kuststräcka mot Atlantiska hafvet, omisskänneligen visa fastlandskaraktären. Det är dessutom klart, att ul Atiantiska hafvet, som de mindre och kringslutna vattnen, under olika breddgrader hafva en ganska olik inverkan på det kringboende folket. Medelhafvet med de tillgränsande ländernas rika, yppiga och milda natur har icke kunnat bilda sådana sjömän, sor Östersjön, der k imatet är hårdare och naturens gafvor utan jemförelse sparsammare. Spanien och Portugal hafva väl en betydlig knst mot Atlantiska hafvet — en kust, som nästan borde kunna jemföras med Norges vestkust. men båda dessa länder hafva en fruktbar jord och ett herrligt, sydligt klimat. Innevånarnc der voro hvarken, såsom norrmännen i forntiden, nödsakade att hemsöka fremmande stränder för att skaffa sig uppehälle, eller tvungratt städse kämpa mot en rå och barsk natur. De föredrogo att sitta hemma och njuta a! landets välsignelse; men derföre utvecklade sig icke heller hos dem som hos norrmännetr och andra nordbor den lugna energi, den stolta sjelfkänsla, som äro egenskaper, hvilka uppkomma af en beständigt fortsatt kamp med len sträng natur och som äro oumbärliga fö: en djerf sjöman. Häri torde en af orsakern: böra sökas dertill att spaniorer och portugise: icke firmådde bibehålla herraväldet öfver der nya verlden. Deras plats der intogs af er nordisk sjöhärdad nation, af engelsmännen. som voro mera hemma på hafvet. Det in samma lugna energi, som midt under passionen så bestämdt skiljer nordbon från sydlinningen. Den sednare beherrskas mera ar sma