Aftonbladet – 30 oktober 1851, sida 2

e sig olver och underlagga sig naturen. wvars inflytande sålunda blifver svagare och vagare, tills den slutligen nästan helt och vållet försvinner. Ty det måste vara ett af len menskliga utvecklingens betydelsefullaste ramsteg, att menniskan blir naturens herre och gör henne sig underdänig. När derföre ngelsmin, fransmän eller andra, som kunnal; knas till folkslag med bestämd karakter och ned bestimdt utbildad nationalitet, bosätta sig fremmande verldsdelar, så är naturen knapvast vid polerna eller under hnien stark nog tt förändra deras karakter. I allmänhet skola roligen de flesta folk, upplysningen måtte stiga hur högt som helst, icke helt och hället örlora den prägel, som de ursprungligen ervällit af naturen i det land som fostrade dem. Det förtjenar således att minnas, att man senom hela nordens tidigare historia bestämdt yckes kunna spåra verkningarne af naturens irsprungliga inflytande på de nordiska folken. de blodiga krig, som nordboerna fört invördes, hafva danskarne och norrmännen vanigen besegrat svenskarne till sjös. Under utmärkta anförare hafva de stundom äfven ill lands haft seger, men der hafva svenskarne sedvanligen varit de starkaste. OChristian den fjerde hade ingen framgång i tretioåriga kriget; der måste han stå tillbaka för Gustaf Adolf, hvars rätta element var landtsriget. Deremot kunde Christian till sjös tilloga svenska flottan betydliga nederlag. Svenskarnes yppersta hjeltar, som mest lefva folkets minne, äro, utom Gustaf Adolf, Car len tionde och isynnerhet Carl den toltte, vaktadt just denne konung genom sina äfvenyrliga krig 1 Ryssland, Polen och Tyskland gaf Sverige djupa sår, som blott långsamt kunde likas. Danskarnes och norrmännens ypgre älsklingshjeltar hafva isynnerhet varit sjömän: Christian den fjerde, Nils Juel, Hvit-s eld, och framförallt Tordenskjold, hvilken, mnmärkningsvärdt nog, var samtidig med Carl len tolfte. Hela denna olikhet mellan folken ir klart uttryckt i begynnelsestroferna till tvåla de mest omtyckta nationalsångerna; i den ena, den danska (oeh tillika norska), heter det: Kong Kristian stod ved höien Mast I Rög og Damp-; hvilken erinrar om hafvet; men i den svenska Kung Carl den unga hjelte, Han stod i rök och damv; hvilket drager minnet till strid och seger till lands. Till och med ännu i dag torde med skäl kunna påstås, att danskarne och norrmännen känna sig mera dragna till hafvet än svenskarne, Men liksom slaget på Köpenhamns redd den 2 April 1801 häfdade danskarnes gamla rykte på hafvet, så hafva också de nyaste händelserna lärt, att nutidens bådel. danskar och norrmän äfven till lands veta att)! strida med utmärkt tapperhet., 1 1 EE are skri riksdagen (Forts. fr. gärdagsbl.) Rikets Ständers skrifvelse N:o 97, ang. statsanslag för upprensning af Ljusne elf emellan sjöarne Or och Warpen, innehåller, att Rikets Ständer funnit detta företag vara af den allmänna vigt, att detsamma bör med understöd från statens sida underlättas, i följd hvaraf ch med bifall till K. M:ts framställning, Rixets S der beviljat, för upprensning af Ljusne elf emellan sjöarne Or och Warpen, ett an af Tio tusen sju hundra (10,100) rår, att från Riksgäå dskont toret uiga, med vilkor att, innan summan fi behöri kerhet ställes för arbetets fullbordanie i öfveren mmelse med den plan, som derför af K. M. kan blifva j. tälld. Rikets Ständers sh rättande af så kalladt tra s innehåller att, sedan vederbörande i ämnet hörda och fullständig utredning af derime d samband egande omständig gbeter vunnits, K. M. mätte, sävidal; sädant finnes med handhafvande af vede börliga kontroller och utan väda för miss förmän och för beredande a fördelar medgifvas, i näder förordna om inrättandet af transit-upplag, i enlighet med följande grunderl, derför : att transit-upplaget inskränkes till de platser, som ega eller framdeles erhålla allmän nederlagsrö att den stad eller ort, som Ö r få b transit-upplagsrätten, tillforbindes ar i fritt, och vid skeende besigtoing i samt i pärbet en on tullkammaren be rens las och Värt: ati. ör betäckandet af de derigenom kost :.. er, erlägges den afgift, beräknad för af so yns innehäll, som K. M. för detta ändamål års lmpligt bestämma; och bör denna afgift förfö för hvarje tredje mänad, som en cotly blifrer ) transit. upplaget qvarligganc åe; att, om godsegare eller dess ombud vitl efterse col lyns innehåll, dessamma genast öfverfiyttas på nelerlag eller kredit-upplag, samt frän transit-upp lagsmagasinet bortföras; dock att öfverflyttning från transit-upplag till nederlag eller kredit-upplag ej ms ecga rum af sädana varor, hvilka icke i allmänhet fe i på kredit-upplag eller på nederlag annorlunda ön ti aterutförsel uppläggas; att, om transit-varor anmälas till förtul 4 böra beläggas, utom med stadgad tull, je nväl med inkommande rekognition; samt alt transit-upplagstiden mi bestäm till högst a införtullas eller reexport Rikets Ständers skri let meddelande, att då Rikets Ständer fist: mirksamhet dervid att, som uti I af Rät halkens 13 kap. upptages, bland jäf emot domaren om han är endera partens vederdeloman, utan att nason inskränkning blifvit gjord i afseende på tiden för sederdelomanska; ets uppkomst det ot för part, som vill uppehalla sin vederpar 5 rät ligt att geuom angifvelse eller s 8 ren till sia vederdeloman och sämedelst äfven jäfvig; och att ej beller saknas exempel -derap ä, att detta nedel blifvit b nadt; samt a missbruk synas Rikets Ständer nunna förekomn. s, om i afseende på domare tillämpades den uti 17 kop. 154 Rättegängsb: alken uttalade grundsats utt, om part söker såk med den som till vittne ka Had är, för att lermed horom jäfa ktig BÖra, denne likväl är vittnessild. På grund häraf och som genom en dylik tilllimpning det alltid komme att på pröfning bero, huuvida c bott varit ait tadgande i ifvelse N:o 992 innehåller it ten Rikets Ständer, för ill 1 fila Jap. wonom nigot med ord vom dermed jiivig gt Rikets Ständer nnehåller begäran om en ce Norr och Wosterbott i umpligen kuuna ut anställande j :l medel syns r befiutlig till gäng