Aftonbladet – 27 oktober 1851, sida 2

Om förhållandet mellan de politiska och de sociala reformerna, af OC. F. Bergstedt. (Slut fr. fredagsbl.) Med kommunens friare och ändamålsenlivare utveckling skulle den sedliga, industriella och politiska uppfostran för dess medemmar gå hand i hand. Här skulle den enskilde lätt vänjas att utsträcka sina tankar utöfver sferen af sina personliga intressen, bilda sig öfvertygelser öfver gemensamma angeläenheter, lära sig att med kärlek omfatta andra än sig sjelf; med ett ord, här skulle det medborgerliga sinnet väckas, utbildas och mogna. Så skulle den ena kommunen täfla med den andra i allmännyttiga företag, odlingar, kommunikationernas lättande, slöjdernas fullkomnande, och framför allt i sedlig förädling och intelligens. Inom den trängre medborgarkretsen kan också den solidaritet, som utgör den nya republikens lösen, lättare in i hela samhäliskroppen blifva en sanning. Vi förutsätta såsom möjlig och nödvändig inrättningen af fredsoch förlikningsdomstolar, beklädda efter menigheternas val. Här skulle tvister och brott till en stor del kunna förekommas genom välvilliga rättelser i första hand: härifrån skulle detreligiösa lifvet, stärkt och förädladt genom lättheten af medlemmarnes inbördes vexelverkan på hvarandra, sprida sig vidare i samhälet; och slutligen skulle det materiella välståndet i väsendtlig mån tilltaga, ju flera af statens embeten genom förvaltnimgens betydliga förenkling blefve öfverflödiga, och regermgen i sista hand skulle, befriad från de detaljgöromål, som, til en stor del obetydliga, med vår närvarande inrättning borttaga dess tid, vinna betydligt i kraft och ro att verka för samhällets högsta och almännaste ändamäl. Det väsentligaste hinder vi se för en sådan kommunalväsendets fria och förnuftiga utbildning i vårt fidernesland, ligger i en djuptinrotad och hittills föga framgångsfullt bestridd fördom. Förf. till Tankar om Standscirku:ationen skildrar med hflighet och sanning vår nationelia passion för det så kallade Herreståndet. Huru ihåligt och ömkligt detta stånd är till sin materiella betydelse, har. han met än tillräckligt ådagalagt. Men en märklig Å j