Aftonbladet – 25 oktober 1851, sida 2

general-tull-direktörens svåger, ofvanbemälde landshöfding och friherre Palmstjerna, öppet tog befattning med ordnandet, under H. E. H. Kronprinsens höga protektion, af hela det politiska! fälttåget under riksdagen, och blef sjelfskrifveni, ordförande i Statsutskottet. Att frih. Palmstjerna skötte denna sin befattning med utomordentlig habilitet kan svårligen motsägas, likasom! att, ända från riksdagens början och hr Sandströmers reträtt ur konseljen, frih. Palmstjerna och hans seider utgjort den egentliga ministören, hvaremot de som sutit på taburetterna varit att betrakta såsom nollor, utan hvarken den positiva eller ens den negativa energi, som bör finnas hos de inför folket ansvarige rådgifvarne. Sedan derjemte frih. Palmstjerna iyckats dels genomdrifva hvilka anslag han behagade och dels i öfrigt, genom sitt nästan absoluta välde öfver röstmajoriteterna ej mindre på det glest besatta riddarhuset, der all opposition var förstummad, än ock i prelaternas kammare, förekomma hvarje beslut som kunde misshaga konservatismen; så var det väl också satt utom allt tvifvel, att efter riksdagen friherrn eller den af hans trosförvandter, som kan utsåg, skulle ställas i spetsen för regeringen. Men hvar finna någon annan än just friherrn sjelf? Det var icke möjligt. Grefve Eric Sparre är allt för ung, för litet erfaren och slug, för mycket pratmakare; grefve Gustaf Lagerbjelke uppbäres väl af mera anseende och förtroende inom ståndet, har mera förställning och i viss mån dialektisk talang, samt i synnerhet mer politisk takt än medlemmen af den vidt berömda Tofta-slägten (för att tala i Morgonbladets fashionabla stil); men han har aldrig ens varit embetsman; hans upphöjelse skulle således möjligen stöta byräkratien, det konservativa partiets förnämsta pelare här i landet, och äfven gifva en knuff åt Regeringsformens 6 S; han har kanske, såsom; ifrig och driftig landtbrukare, ej heller särdeles lust att klifva upp på en höjd, derifrån han så lätt kan störtas af ett enda litet tidens vindkast. Friherre Palmstjerna deremot är 61 år gammal, således pensionsmessig såsom statsråd jemt efter 3 år; hans autoritet är redan stadgad och hans blotta nar:n är en trollstaf för Magistraturen; han är siledes icke så lätt bortblåst från kullerstolen, och kan möjligen äfven bana en beqvämare väg för de yngre viljorna, inom det konservativa lägret. Sanningen till heder bör man dock erkänna, att frih. Palmstjerna är en kapacitet, som hvarken går ärenden för kammarherrar eller hoffruntimmer, och icke heller alltid böjer knä för höga viljor, vare sig vid konseljbordet eller i slottsflyglarna. Om det andra statsrådet f. d. hofrättsrådet grefve Mörner kan man säga det goda, att han är känd såsom en man af heder och rättrådighet, men detta är också allt. Å insigternas och omdömets vägnar är han högst medelmåttigt utrustad, och tillka den mest blinda och exclusiva konservatist, som gerna kunde uppsökas på sjelfva riddarhuset. Om man begär bevis för dessa våra påståenden, så hänvisa vi till hela grefve Mörners Iriksdagsmannabana och hans verksamhet i lagutskottet. Ett yttrande t. ex. af honom på riddarhuset den 3 sistlidne Mars, med försvar för bibehållandet af adelns privilegierade forum, är så märkeligt, i afseende på åsigternas trångbröstade enfald och den mest inbitna konservatism, att det icke nog kan förvåna, att hr friherre Palmstjerna, som likväl har sig Ibekant, att Konung Oscar förknippat lagreformen med sin person och sin historia, vägat utse en så fanatisk antagonist till densamma, att jemte hr justitieministern representera det ljuridiska elementet i konseljen. Uti denna Jutnämning ligger, efter vårt sätt att se, den Imest deciderade öjfvergång till den ultrakonserlvaliva sidan; ty dermed är ock sagdt, att man lönskar det alla de förberedda vigtiga förslaIgen till lagförbättringar skola nedmyllas elle: tafföras ur det kredit, som nationen antecknat för de första åren af Konung Oscars regering. IMen om hr grefve Mörner är till en ovanlig grad konservativ, är han likväl icke bland de Imest medgörliga, och kan fördenskull blifva en rätt forargligs ledamot i konseljen, genom Isin envishet, sitt nagelfarande med alla småIsaker, och sitt naturliga rättsinne, hvilket icke Imedgifver intriger och orättfärdighet. Och I kommer det sednare att försökas, så spå vi. att den nya kollegan torde bli en desto mera besvärlig ledamotikonseljen, som han är rik. Joch ialla fall tillräckligt förnäm, för att kunna när som helst draga sig tillbaka. I — Redaktionen har från Landtförsvarsdepartementet, genom en tjensteman derstädes, emot-. a 1 . 8 fer ee FE ne 7 rv VV