Aftonbladet – 24 oktober 1851, sida 2

du säger till rättaren att han väl tar vara på benen efter kon och för dem till qwarnen... det blir ett skönt mjöl för åkern .. . Det var en besynnerlig tillfällighet med den der kon, fortfor han vänd till oss, -hon ville alls icke äta, hela hennes sjukdom tycktes bestå i en: sällsam leda till maten, fåfängt använde jag alla medel, det är endast några timmar sedan jag gaf henne dubbla portioner kräkmedel. Det der är slag som landtmannen fär kännas vid... lyckligtvis kunna benen nyttjas. Emellertid är det ju märkvärdigt, mina herrar, hvad naturen är rik på resurser, bara man vet atbegagna sig deraf. Jag har nu kommit derhän att jag endast ger hästarne hö och hafre, sedan föder jag kor och oxar med hästgödseln, fåren med kogödseln, och slutligen svinen med fårgödseln . .. det förstås att i början, innan de bli vana, måste mam strö en smula mjöl på åt dem, men på detta sätt sparar jag oändligt med vanligt foder och kan öka min ladugård hur mycket jag behagar. För detta ändamål tänker jag nu bygga ett stort, särskildt konstrueradt ladugårdshus, der alla kreaturen få rum och äro så placerade, att de omedelbarligen kunna fodra hvarandra. Betänk, mina herrar, det vackra och storartade i denna id6; man insparar allt det folk, som annars skulle lönas för deras szötsel; ty renhållningen är naturligtvis besörjd med detsamma. Jag hoppas att denna ladugårdsskötsel, lika fördelaktig som sublim i sin naturliga enkelhet, skall vinna ett stort och rättvist uppseende, då jag vid nästa lamdtbruksmöte tänker kungöra den. Ah! fomtfor han, gnuggande händerna med ett inspirreradt utseende, jag ser redan den epok, den omstörtning detta system skall åstadkomma i framtiden, och likasom då Columbus upptäckte Amerika, skall man förundra sig att icke förr ha funnit den enkla och naturliga storheten af min upptäckt., (Slutet följer.)