Aftonbladet – 23 oktober 1851, sida 2

djur, som blifvit hitflyttade, hafva, så godt som utan undantag, bär befunnit sig ganska väl; hvilket gäller säväl i afseende på dem sjelfva som på deras afkomma. För de ifrågavarande hästarnes acklimatisering tyckes således icke nägon farhäga böra äga rum. Författaren uppgör nu ett förslag till detta hästslags införande. Om — säger han — frägan rörande det bäst passande hästslaget till bildande af en för åkerbruket och skjutsväsendet särdeles tjenlig häststam hos oss, genom anvisningen på denna hästrace skulle anses besvarad och man skulle finna lämpligt samt besluta sig att för det beräknade ändamälet importera individer af densamma, framstår en annan uppgift att lösa, som deremot väl torde törtjena sin behöriga uppmärksamhet: Kan det nemligen anses: tillräckligt inköpa blott -beskälare, eller är anskaffandet af-moderston jemte dem en nödvändighet för ändamälets vinnande ? Rationella husdjursproducenter hafva efter flerfaldiga rön och iakttagelser funnit följande tillförlitligt: afkomlingen ärfver af fadren det väsendtliga af den form i byggnaden, som utgör ett familjedrag i fadrens stam eller race, och af modren väsendtligen den goda eller dåliga materiel eller beskaffenhet af kröppsmassa, som uti hennes stam eller race är hemmastadd. Säker borgen för detta arf finnes likväl endast uti det förhällandet, att både fader:och moder äro af-konstant härkomst; oeh bäst blir arfvet, om bädas stammar hafva. någon öfverensstämmande likhet i form och godhet — äro homogena. Är modren af. sämre härkomst, så: understödes icke ungens formutveckling. af en materiel, fullt passande till fäderneformerna, dä säledes afkomlingen möjligen icke får fadren3 stams former synnerligen tydligt präglade; öftast får han dem likväl, men är emellertid ej till det inre det djur hans yttre lofvar. Han är bättre än modren, säsom värande bättre formad; men han är sämre än faådren, emedan .han icke eger dennes goda materie. ; Paras en dylik -produkt såsom hingst med ett.li:a sådant sto, .så komma: dessas afkomlingars godhet att utfalla under deras egen godhet; det förefinnes uti dem-en benägenhet att :falta tillbaka uti-den simpla mödernestammens egenskaper; hvilka man: genom kroaseringen ville förbättrav: Päras:samma hingst: med sto af den sinipla stammen, så blir äfven då hos produkten förbättringen ringa och kommer i bäda fallen slutligen att fullkomligt försvinna; om .man ätskilliga generationer igenom fortfar i denna riktning. Paras deremot. ston af denna bastard-afvel — äfvensom ston af den simpla stammen — endast meds-hingst -af -fadrens rena: stam, dä ökar sig förbättringen uti den simpla stammen -ocH skall slutligen finnas-uti den rotfåstad; om man åtskilliga generationer sälunda ihärdigt fortsätter detpäbegynta verket. Härat vill detsyna8, som skulle blöttå anskaftandet af behöriga beskälare väl kunna våra tillräckligt för arbetshästslagets förbättring. Men besluter man allvärligt att bilda ett ändamälsenligt arbetshästslag genom bibringandet af en väraktig förbättring. i det, som uti denna väg för handen finnes; blir det också nödvändigt. vara beredd på:-att längre tid bortåt fortfara med anskaffandet af. ändamälsenliga afvelshingstar af konstant: stam till !ersättande af de för--älder och uttömd afvelsförmåga afgäende. Genom attständigt-köpa dessa från främmande länder; komma vi att erlägga långvarig skatt till utlandet för vära smäningom sig förbättrande arbetshästar: Det tyckes derföre, som skulle ett raskt företag, -att göra sig med ens fri ifrån denna längpinande nationalutgift, vara särdeles ändamålsenligt. Detta företag bestode uti att, jemte det man importerar .beskälare, på samma gäng äfven importera ston,: tjenliga till afvel och af samma race som hingstarne : samt till större antal än dessa.. Härigenom komme man på em-sjelfständig fot i denna vigtiga landthushällningsgrenoch tillgången på passande beskälare hemma i landet: skulle i tidens längd rundeligen ersätta kostnaden. Få vi af det; söm nu blifvit yttradtifråga om nödvändigheten: af moderstons af arbetshästslag införande jemte lika slags: beskälare, anse uppgiften löst; så mäste vi antaga nödvändigheten för verklig. Besluter man sig till följe deraf, att anskaffa dylika ston, får man också vara betänkt på att bereda dem en placering, som blir för deras bestämmelse den mest fördelaktiga. En väsentlighet är, att de komma i händer, som begagna och vårda dem. och deras afkomlingar på ett sätt, som befordrar. de sednares utveckling till förmågan att i sin tur kunna göra god tjenst såsom afvelsdjur. I detta hänseende skulle de utan tvifvel vara bäst placerade vid våra offentliga stuteriinrättningar. Men då dessa inrättningars bestämmelse är; att. underhålla. ädlare hästsläg, för att genom dessa gifva en riktning åt produktionen af hästar för armeen samt hästar 4ill.lättare och mera snabbhet fordrande göromäl i allmänhet — tör -hvilket ändamål de uti värt vidlyftiga land. byarken äro för stora eller för mänga —; så torde det icke vara riktigt att betuänga dem med moderston af arbetshästslag, hvilka dessutom kunna -förtjena sitt foder genom det arbete de uträtta. Deremot skulle inrättotvgen af smärre landtstuterier — om man så får kalla dem — för arbetshästslag, ungefär efter lika mönster som de befintliga stamholländerierna och stamIvÄLILL IVi Lid, Väla JUL al VÖLSLUASLALVE. Jusstlga och säkra framgäng af ovärderlig nytta; och vore säledes dessa ställen dylika moderstons rätta plats. Ju flera dylika inrätningar vi vore i ständ atttillvägabringa i värt Tand, desto haästigare och säkrare skulle framgången i förbättringen af värt äkerbruksoch skjutshästslag visa sig. Den tid torde icke vara sytinerligen aflägsen, då vi äga. en landtbruksskola minst uti hvarje län. Att vid hvar och en af. dessa få en dylik liten stuteri-inrättning förlaga ,skulle vara mycket ändamälsenligt; om annars ett-sädant ställe i afseende på lokal och den ekonomiska beskaffenheten vore dertill tjenligt.. De unge män, som.vid. dessa skolor bildas för Tandtbruksyrket, komme derigenom i tillfälle att lära sigden praktiska delen. af kunskaIpen i afveln af värt dyrbaraste .och nödvändigaste I husdjursslag. Vid utgängen: ur. skolan, medförde den -Junge mannen till sin bestämmelseort den-inhemtade -Ihästafrelskunskapen, hvilken sålunda blefve -förmänligt spridd i landet. Skulle egendomen, der ett län har sin landtbruksIskola, af en eller annan anledning ej finnas lämplig I för det lilla stuteriet, eller om länet ingen landtI bruksskola äger; sä fingede ifrågavarande moderstoen placeras hos jen eller flera.possessionater eller landtbrukare i orten, kände för att vara hästvänner och läga sinne för hästkulturen. Två eller tre. moderston Avid befintlig landtbruksskola vore likväl för då unga .Ipersonernas undervisning i: hästafveln en nödvändighet att hafva... Stoinnehafvares pligt vore det, att alltid bibehälla det bestämda antalet moderston full taligt och af det gifna slaget. För öfrigt finge de Janvända eller föryttra afkomlingarne. efter godtfin) j nande; men alltid under ansvar och med skyldigheten, att bibehälla stammen uti dess ursprungliga beskaffenhet. Dessa ston skulle säledes, i afseende på produktionen; begagnas: endast: till-ren afyel. — inafvel —-och-betäckas! af stammens förnämsta beskäare. Beskälare af stammen skulle möjligen kunna beredas en placering ungefär sädan, som hingstför;Jeningarnes beskälare hafva den. ; ) Om man anser att för äkerbräksoch skjutshästI slagets i landet allmänna förbättring erfotdrasimport Ifrån utlandet af 10 moderston. och 3 hingstar för . hvartdera länet i riket — ett antal, hvilket, i hän —— —————— — -——————,GEeG)-ÅÖÅ—ÅRH r—u a hr-eeonom——Ko --J Toch hvem kan väl uthärda med: dylikt;: dessAL ch JR rar DR