Aftonbladet – 23 oktober 1851, sida 2

herra känna honom så kan vi snart åka fatt ens. fortfor bonden. Jag lutade mig fram och såg en liten tjock person som åkte framför oss i en : bredcehäs, hvilken vi snart derpå upphunno. Ta mig fan är det icke verkligen du, bror Bengtson, ehuru du så tilltagit. i bredd att man har svårt för att känna igen dig:, ropade Arnold då vår vagn stannat. Ah mjukatjenare, mina herrar . . . hvart gäller resan? svarade Bengtson, som nu också igenkänt: oss: Vi ämna oss til dig . .om: du ingens ting har deremot. Vär fordna kamrats feta och fräkniga ansigte antog vid dessa ord en besvärad och förlägen min. Jaså . så mycket bättre, så mycket bättre.s s. Var så god och kör på då . . . jag kommer just ifrån ett litet besök, hos en af mina grannar . . . se så, jag far förut för att visa vägen; och svängande sin gröna saffiansmössa i vädret, gaf vår patron sin man gula häst ett rapp, och guppade af framör OSS. ,Vet du hvadt Jag ansvarar för att han heldre såg. oss fara till blåkulia än till honom . . sade Arnold skrattande. vÅtminstone grimacerade han på ctt ganska tvetydigt sätt, när jag förkunnade honom vår afsigt. Det gör emellertid detsamma, han kan icke förundra sig öfver, att tvänne kamrater och goda vänner:vilja se hans holländerier, schäfferier, osttryckerier och hvad det allt-heter, som han larmat om i tal och skrift.e Tvänne kamrater, ja, men: goda vänner kan du knappt kalla oss, vi voro Ju ständigt oense i Upsala och du piskade opp honom till och . med. en gång, tror Jag: 7; Ja hvadi fång den olycksfågeln satt ju beständigt bredvid mig, och bet sina. naglar,