Aftonbladet – 23 oktober 1851, sida 2

krafifulla är under väl förrättadt arbete, han då finge ,d sluta sin bana med att gå i hög, säsom forntidsmän-.u noen uttryckte sig. Denna lycka blir likväl få gamla s hästars direkta lott. Ofta föryttras den gamle kraftk löse hästen för en ringa penning till menniskor,s hvilka på hästmarknaderna få opätaldt, till en skam r för värt tidehvarf, som man hedrar med namn af upplysningens m. m. d., rysligt piska och i munnen bet-!h selrycka det arma djuret för att framtvinga kraftyttringar, som visa honom kry och ungdomlig, och hvarigenom han mä kunna blifva bortbytt mot någon annan lika olycklig kamrat, ofta med en lumpen mellangift af kanske blott ett qvarter bränvin till marknadsrusets påökning för hästbytaren. Den misshandling gamla utlefda hästar äro underkastade, sedan de kommit uti sådana händer, skulle anses otrolig, om den ej alltför ofta faktiskt beviste sin tillvaro. Under ansträngningen att släpa fram ett tungt lass uppför backe, händer det ej sällan, att hästen stupar, och oförmögen att äter resa sig, mörbultas det arma djurets magra knotor med ettomensk ligt pryglande, utan att det ändå mäktar stiga upp, förrän det hunnit hemta sig litet efter ansträngningen. Och när hästen slutligen skickas till behörig ort att få sin bane, händer väl att man der för det första gifver honom blott ett halfdräpslag — ett slag, som icke dödar, utan blott döfvar — på det att värman mä i det arma djnret bibehälla sig till lättnad för hudaftagningen, som sedermera efter nägor dags förlopp, när det faller vederbörande person lägligt, kommer att försiggå och dermed göra ett slut på; det arma djurets olyckliga ålderdom. Under tidensom förlöper emellan den döfvande ätgärden och hud-aftagningen, kan det väl hända, att verkningen af ätgärden minskar sig och djuret bemödar sig att åter stiga upp; men krafterna förslå ej och man har träffat ett sådant djur efter dygns förlopp ännu; lefvans de, gnäggande emot menniskor, som tillfälligtvis nalkats, och liggande framstupa på knäna; i; en ställ ning säsom bedjande om barmhertigheten att få ett slut på lidandet. Flera af de antika folkslagen för ärtusenden tillbaka, med hednisk gudalära, tyckas hafva mycket tydligare insett nödvändigheten att egna djuren en kärleksfull. behandling, än måängenstädes nu för tiden är fallet med de kristna. Att göra vissa djur någonting för nära, ansågs som ett religionsbrott, och ätskilliga djur egnades till och med gudomlig dyrkan. -Kanske har likväl denna öfverårift aldrig varit deras re: ligionsoch lagstiftares första tanke och är då blott ett bevis på alla tiders svårighet för menniskorna at! hålla sig vid det, som är lagom. . Alkoran föreskrif ver mildhet och: fördragsamhet vid djurens behandling och lofvar syndaförlätelse för de: sädeskorn man gifver hästen. Ew kristen, som för en mohamedan beklagade att hästen icke af hans trosförvandter i allmänhet behandlas så kärleksfullt som sig borde, fick med ett visst hån till svar: . det finnes också ej föreskrifvet uti eder bok! Om man kastar, äfven blott en flyktig, blick på hästafvelns tillständ! uti nägra af de uti industriel! hänseende ryktbaraste: länderna i Europa; så finner man sig snart öfvertygad: att den större eller mindre framgång, hästkulturen i dessa länder röner, stär uti ett bestämdt förhällände tilden större eller rsindre förkärlek de respektiva nationerna egna hästen. Väl tyckes det, söm skulle den materiella fördelen vara den förnämsta och alltid säkraste befordraren at industriela företag; men detta motsäges likväl icke sällan af erfarenheten. Tycket eller förkärleken spelar en sä vigtig roll i menniskornas . förebhafvanden, att den, som vid ett företag af något-slags offentlig beskaffenhet ej fäster behörigt afseende :derä, skall derigenom utan tvifvel få stora svärigheier att bekämpa. L i; Efter en öfversigt af hästkulturen i olika länder och för olika hästslag, äfvensom al vilkoren för kappridningars och -kappkörningars gagn, m. m., kommer förf. till den andra frågan: hvilket hästslag, som bör anses passande hos oss till bildande af en för åkerbruket och skjutsväsendet tjenlig häststam? För att besvara den grundligt, undersöker förf. först, hvilka egenskaper som fordras för en arbetshäst, och framställer i sammanhang härmed fullständigt den fysiologiskt anatomiska typen för en sådan häst, till skilnad från den helt olika och äfvenså grundligt af förf. skildrade typen för en ridhäst. Förf. mönstrar sedan de få hästslag som kunna kallas inhemska i Sverige, hvaribland Helsingehästen synes vara den egentligen konstanta, och likaså den norska hästen; men förf. finner ingendera sådan, att de; kunna föreslås såsom de bästa för det ifrågavarande ändamålet, Bland åtskilliga utländska hästslag, som skulle kunna. föreslås, stadnar förf. slutligen vid ett franskt. Hans följande meddelanden derom förtjena ätt etta allmdanNare HeKanta: I Den, som i Frankrike låtit transportera sig af de vanliga posthästarne och i diligencerna, har — om han annars ägt nägon omdömestörmåga 1 arseenuuv pa hvad dragdjur kunna uträtta — väl sällan underlätit att skänka en gärd af aktning åt les bons bidets de poste. (de. förträffliga postklipparne), för den hburtighet, hvarmed, dei; traf och galopp fortskaffa det tunga äkdonet uppoch utföre de längsluttande höjderna. (Uppföre enstarkare sluttning tillåtes dem likväl merendels att gå i skridt.) En svensk, med sinne för hästväsendet, ser i dem ett hästslag, väl förtjent ätt göras hemmastadt.oeh blifva allmänt uti hans fådernesland:.: Detta hästslag kan man föreslå säsom bäst passande hos oss till bildandet af en för åkerbruket och skjutsväsendet särdeles tjenlig häststam. Mest värderade. af detta slagets — eller denna racens, om man så behagar — Hästar äro de, som produceras uti åtskilliga trakter at det -fordna departementet Bretagne samt uti orten Le Perche af:arronidissementet Vendöme; i synnerhet äro de ifrån sistnämnda stället berömda., Les percherons och les öretons — säsom man kallar dem i Frankrike — anses för de bästa post oeh diligencehästar i landet. Tankan, att Frankrikes hästar skulle blifva syära att vänja vid klimatet i Sverige, torde i afseende på de hästar, om hvilka här är fråga, icke vatå särde-. les skäl.att anse. grundad; Vi hafva under de sistal tvenne. decennierna sett Englands fullblodshästar — som äro ctt förnämt och ömtåligt hästslag, — ganska väl trifvas hos oss och deras afkomlingar redan iförsta generationen, som blifvit -nummerhästar vid indelta kavalleriet, hafva hållit ut vid krubbstrecken i sqvadronsluekorna. på regementernas mötesplatser natt och dag under ganska ruskig väderlek,, lika väl som de inhemska hästarne... De hästar, som; utgöra l värt föremål, äro längt ifrån att vara ädla; de äro ett så till sägandes riktigt hvardagshästslag med all den-vömhet, :som landtmännens hästar så väl behöfva.l Att fransmännen icke gjort. sina vanliga hästar klemiga, det kan hvar och en intyga, söm sett huruledes de hitintills skött och behandlat hästarne i allmänhet. Äfven är Frankrikes klimat icke öfverallt så särdeles blidt. Det gifves högland eller bergstrakt icke mycket längt ifrån Strasburg, der snön lärligga qvar hela 6 mänader af året. Vårt klimat, ehuru strängt, tyckes likväl icke lägga hinder i vägen för främmande husdjurs trefnad hos oss. ; De ädlare husRTR RRST EN NNTTRELORTEIDES ANS TIRL TERES IN SR SNRA TALET ARTRETARLTAN herra känna honom så kan vi snart åka fatti en. . fortfor bonden. Jag lutade mig fram och såg en liten tjock person som åkte framför oss i en : bredchäs,hvilken vi snart derpå upphunno. Ta mig fan är det icke verkligen du, bror HÄL TR RT TNA dt RR HH 00 AR ON Ca ÖS Ph AR SS MI OR OO OL OS ND OL er mms I 3 OO 8 OM MH 9 -— OL nt om (O-0 0 DM OÖ VR nt 00 —AV 2 MO HD UV Et välnee—R— oe te