Aftonbladet – 23 oktober 1851, sida 2

Om jag mins dem. Åh de-voro allt för originela för att kunna glömmas. Men hvad är det för en vild ide att vilja fara till honom . . . den går jag aldrig in på., Du måste . . . du har ju lofvat att hela denna resa följa alla mina nycker. . . . och jag har nu fått i mitt hufvud att besöka vår vän Bengtson och bli delaktig af all den vishet han vid landtbruksmötena utvecklat . .? Förbanna mig äro ieke dina nycker bra obehagliga. Du måtte alldeles ha glömt den du behagar kalla vår vän? Nej bevars, tvärtom jag. mins honom förträffligt . . 2 Jag kunde aldrig tåla den karlen, han var snål, dum och snuskig till kropp och själ och vi grälade beständigt. Hvad betyder det. .:. Hör på, skjutsbonde! Känner du vägen till Pinstad herrgård?) sade jag, och räckte mig fram till vår kusk ien stor hvithårig östgöthabonde, som hela ivägen sjungit Fritjofs lycka med de mest bisarra ordyrängningar och en melodi improviserad för tillfället. Ja, vVarrs . . . det är minste fara . . . han ligger justament daneborte . . Han pe med piskan till venster der en hvit ,byggning med svart tak syntes, och helt förundrad att finna min väns hem af så fördelaktigt yttre, sade jag: I ,Det är en ganska vacker herrgård, tror ag.r Åh det är inte så rart som det ser ut helder. Patron har smetat på litet åt landsvägen, men åt andra sidan är det bara rucklet., Det ser verkligen icke illa ut. sade Arnold, som betraktat det hvita huset genom sin kikare. Här tar vägen af te herrgåln . . . och se derframme på vägen åker patron sjelf; ifall