Aftonbladet – 23 oktober 1851, sida 2

och hvem kan väl uthärda med: dylikt;: dessutom förargade han mig beständigt med sin påflugenhet och omenskliga. dumhet., Ja visst, men, jag. sade då, hvad som ännu är min tanke, att man icke bibringar folk något geni genom stryk., Nå, det: der fick jag också plikta för... dessutom må du minst säga något derom, som svärtade hans näsa med kimrök när han sof, och lät honom -gåupp, sådan på föreläsningen. ; : ; Det gjorde jag endast. för att bevisa dig att;han aldrig brukade: tvätta sig i ansigtet, och icke.ens se sig i spegeln när han gick ut. Nås;det var väl också derför du vred hans arm ur led., Nej, men det var derför att han slog sin stackars utsvultna: hund -så obarmhertigt, att jag icke kunde styra min vrede, utan kom att ta i honom : lite. för hårdt.., och ännu när jag tänker. derpå, så ville jag vrida den andra armen ur led på honom -också... det fins ingenting som till den grad retar mig som elakhet emot djur . . . det bevisar en så låg, så gemen karakter att... Kära du förifra dig nu icke öfver det ämnet igen,. sade. jag skrattande. ; Resultatet af dessa minnen är åtminstone att vi icke med sskäl kunna.kalla oss hans vänner, och mycket säkert har han ingen angenäm hågkomst af. 088., Ja, du-har, rätt, . men. det är så länge sen att han: kanske glömt alltsammans. Tyst! der ha vi nu hans residensI detsamma -svängde vi uppupå gården, der åsynensaf det på denna sidan: ruskiga och förs fallna huset genast öfvertygade oss, att skjutsbonden haft. fallkomligtirätt; reparationen hade endast-sträckt. sig till: den yttre: sidan. En trasig och-smutsig pojke hade vid vår ankomst. kommit utspringande från -en af de