Aftonbladet – 22 oktober 1851, sida 2

pvelt, rättskaffenhet och urskiljning? Svaret härpå är ej så konstigt att finna: Icke så länge den redigeras af — hr Hellberg torde gissa hvem vi mena.. Ingen advosatyr kan bortvända meningen af dessa ord, som är utt nuvarande redaktören at Postoch lnrikes Tidninsar saknir och icke ens framdeles kan förvärfva takt och vett, rättskaffenhet och urskiljning. Takt, urskiljning,, till och med vett må möjigen kunna felas, utan att derföre personen har fläck på sin karakter; men beskyllningen att man saknar prättskaffenhet. är en ärerörig beskyllning, hvilken ngen lärer med tälamod läta qvarsitta. är mäste således blifva fråga om upprättelse. Tit. är personligen oskyldig — lika oskyldig inför uridiken, som inför moralen; lika oskyldig som Afonbladets ansvarige utgifvare, hvilken dock utan vifvel får, i nödfall, blifva den som tager skulden appå sig. Just derföre, att tit. är så fullkomligt utan skuld, att tit. lättare än någon annan, och till sin insvariges beskydd, kan gifva en sädan upprättelse, nar jag dröjt att annorstädes kräfva den; under förnodan att tit. vid sin hemkomst icke annat kunde, in i detta fall tänka med mig lika. Detta bref har alltså för afsigt att hemställa, det it., lika offentligen söm skymfen mig blifvit tillfosad, d. v. s. i Aftonbladet, lemnar upprättelse genom desavouerande och ätertagande af de ofvan citerade orden. Jag betviflar ej att tit., som efter mer in tvenne decenniers strid och kamp mot så mänga, ifven stundom mot mig, nu stär färdig att afträda från publicismens arena, skall finna mest lämpligt att sluta sin verksamhet der med en åtgärd, som af rättvisa och billighet otvetydigt förestafvas. Förmodligen skall tit. anse t. ex. en veckas tid tillräcklig, för att hinna af rätta sammanhanget taga del och derefter yttra sig; hvadan jag, i fall, mot all förmodan, upprättelsen längre uteblifver, likasom ifall den icke skulle befinnas tillräckligt otvetydig och ovilkorlig, torde fi anses äga all gentlemannarätt att finna närvarande hemställan afslagen. Stockholm d. 21 Oktober 1851. J. Carl Hellberg. Utgitvare och ansvarig redaktör af Postoch Inrikes Tidningar. Jemte det hr L. J. Hjerta får äran erkänns inhändigandet af ofvanstående bref och aflägger sin tacksägelse för de åtta dagarnes förklaringstid, tager han sig tillika friheten upplysa, att hr S. Hedlund, mot hvilken artikeln egentligen är riktad, i går afreste från hufvudstaden och blir frånvarande några veckor. Under erkännande af det berömvärda och riktiga i hr Hellbergs önskan, att icke vilja vidkännas en tillvitelse af någonting mindre rätt skaffens, torde det således billigt medgifvas att till rättskaffenheten äfven hörer att iakt taga regeln: audiatur et altera pars, och at hr Ifedlund således har rätt att blifva hörd : den ifrågavarande saken. Under tiden hemställes, om ej hr Hellberg skulle behaga änm en gång genomläsa den skriftvexling, i sammanhang hvarmed det klandrade utlåtande förekom, i dess helhet, och möjligen deraj finna, att den nu gjorda extra uppmaningen kan vara ett öfverflödsverk. Vi taga oss på samma gång tillika friheten upplysa, att uti sändebretvet förekommer ett temligen starkt misstag i uppgift, då hr Hellberg yttrar den tanken, att hr L. J. Hjerta står i begrepp att afträda från publicismens arena. Det skulle till och med kunna sägas. att redan ett dyhkt yttrande icke är alldeles rättskaffens, alldenstund ett sådant afträdande icke blifvit någonstädes af hr Hjerta sjelf till. kännagifvet, utan tvärtom uttryckligen förkla. radt, att hr Hjerta nästa år fortfarande kommer att arbeta i Aftonbladet, och ansvara publiken såväl för bladets ordentliga utgifvande, som för dess fortsättande enligt samma politiska åsigter som hittills.