Aftonbladet – 22 oktober 1851, sida 2

skulle öfva sig på egen hand, fått gå upp till den döf Istumma gumman. Hennes vindskammare låg högst upr i det högsta huset på gatan, på sidan om det Almska Hos henne tillbringade Carl alla morgnar, ända till des: hon dog. Sedan hyrde han rummet för egen räkning men spelade på en annan tid om dagen och inom stängde dörrar, sedan han fått veta att det gjordes förfrågninga om hvem som spelade viol om morgnarna. Han blygdes för att tillstå att det var han. Han fruktade att utsätta sig för gyckel, och vär, och är ännu icke i denna stund öfvertygad, att hans viol förtjenar att höras, emedan han anser sig högst ofullkomlig. Jag har åtminstone aldrig hört någon beundransvärdare, mjukare och mera berusande stråke än hans. Först nyigen fick han lus att åter spela för solen — och för mig. Så fann jag då min obekante! Vi lefva det lyckligaste lif, ty nu äro vi gifta. Mir man har ingen förmögenhet, men vi arbeta gemensam att förskaffa oss oberoende. Min Carl har ännu aldrig sörjt ett ögonblick, för det han icke fick arf efter sir fosterfader. Han säger att han aldrig vill skämma bor sina tänder med att äta annat än sjelfförvärfvadt knäcke. bröd. Den ärfda rikedomens mjuka bröd-, som han ut: trycker sig, gör menniskan ofta både tand.ös, tanklös och hjertlös.. Tio år hade förflutit sedan Claras och Carl Ekman: giftermål, då hofrättsrådet, som alltid umgicks hos dem, lät skicka efter Ekman, emedan han var sjuk. Ekman skyndade genast till honom. Gubben var något krasslig, men så gammal, att han ansåg en liten åkomma såsom dödstecken. Hör,, sade han med sin vanliga hesa ton, ,jag har ännu litet otalt med dig, å salig Ekmans vägnar, innan jag går att träffa honom. Hur stå dina affärer? Hvad har du samlat på dessa åren? ;Jag kan icke säga summan så noga, men jag är fullkomligt bergad och har allt på säkra fötter., Bra, du har gått i din mästares fotspår. Hör likväl hans sista vilja, Utom det allmänt kända testamentet