Aftonbladet – 22 oktober 1851, sida 2

I — Kongl. Maj:t har den 8 dennes tillagt förre bätsmannen vid 2:dra Södermanlands roteringskom i pagni N:o 95 Carl Gustaf Gill, hvilken är 1837 vi 61 ärs älder erhållit afsked, en nädegäfva af 10 rd banko, att utgå af de för flottan till tillfällige under Istöd afsatta invalidhusmedel. nn — Under den 9 innevarande månad hafv: till Kongl. Maj:t uti dess finansdepartements expedition direktionerna för samteliga privatbankerna 1 riket ingifvit underdånig ansökning om tillåtelse till fortsatt utgifvande af kreditsedlar af lägre valör än 67, rdr bko. (Bore. I — I sGötheborgs Handelsoch SjöfartsTidning läses: Med anledning af handelsföreningens i Götheborg hos Kongl. Maj:t gjorda anhällan, att Kongl. Maj: mätte tilläta att varor från nederoch kredit-upplag Ifinge efter behörig angifning utan frisedel uttagas under vilkor, att kronans rätt till tull och öfrige af gifter derför vore fullt betryggad genom för sammt godsegare qvarliggande varor, samt att denne inon en månad efter angifningsdagen inbetalade belöpand: Jumgälder vid äfventyr att, i händelse af uraktläåten het härutinnan, vidkännas !, ?, dagaböter å tullbeloppet, har K. M. pröfvat skäligt medgifra, att der Iförut bestämda tid af 8 dagar, inom hvilka egare a tullvaror, liggande på nederoch kredit upplag i Stockholm och Götheborg, hvilka önska att utan frisede dylikt gods disponera, böra hafva de derför belöpand: Itulloch öfrige afgifter erlagt, tills vidare må till 3( Idagar utsträckas, hvaremot K. M. icke funnit skä latt till den jemväl gjorda framställningen om ned: sättning af de för underläten inbetalning af afgifter inom föreskrifven tid stadgade böter lemna bifall., — Svenska trädgårdsföreningen hade der 18 allmän sammankomst. Expositionen ai årstidens blommor och frukter var rik, åtskilliga nya ledamöter hade blifvit invald: samt tre lediga platser uti föreningens styrelse besatte med rådman Beurling, öfverkommissarien Fredin och direktör Öhman. Hr Rosenblad uppläste namnen på de personer som insändt föremål till täflan, af hvilka fyra erhöllo medaljer, dels i silfver, dels i brons. — I Hamburger-Correspondenten är på tyska språket införd kongl. svenska krigshofrätItens lysning efter afvikne, regementspastorr C. J. L. Almqvist, som eger att inom trennt månader inställa sig inför krigsrätten för att svara på anklagelse för bedrägeri och förgiftningsförsök.; hvarom icke blir saken in contumaciam afdömd enligt förevarande omstänI digheter. ) — Den politiska förskräckelse, som är ett utmärkande drag i den reaktionära pressens karakter, framlyste i går åter på tre serskilde ställen i Morgonbladet (ehuru den dagens nummer eljest är skrifvet i en hofsam och anständig ton, hvilket anmärkes såsom en förJtjenst, under önskan att det må fortfara). Förskräckelsen JM 1 uppenbarar sig i anledning af den annons, öfverstelöjtnanten Gustal Hjerta låtit införa i Aftonbladet, med önskar att erhålla serskilda kommissionärer i landsorten, flere än på vanlig bokhandelsväg, för Jatt vinna afsättning åt brochyrer af allmänt nyttig syftning. Morgonbladet begagnar tillfället att sätta detta i samma kasus, som de Sandvallska proklamationerna; tager för af, gjordt, att den folkklass hvarpå de tillämnadt brochyrerna syfta att verka, består af bönde: Joch torpare; tror väl ej precist att öfverstelöjtnant Hjerta umgås med några omstört; ningsläror, men lemnar tillika den faderliga varningen att erfarenheten nogsamt visat, att oden som framkallar stormen aldrig mäkta Iohejda dem. Morgonbladet inbillar sig således tydligt, att ett oväder är i antågande i följd af en plan för skrifters utgifvande. Dette är komiskt nog. Vi hafva redan i många är haft dylika skrifter som visserligen äro, om några, ämnade för bönder och torpare, ut Läsning för folket, men aldrig har man hör: att någonting farligt deraf ansetts uppstå — knappast ett löf har rört sig i följd deraf — loch detsamma är förhållandet med en mängd andra skrifter för allmogen serskildt, hvilke lifven spridas genom kommissiorärer utom bokhandeln. Morgonbladet synes således kunni lägga förskräckelsen MM 1 å sido, tills det får se, 1:o huruvida några brochyrer komma Jut, och 2:o huruvida de innefatta någonting stormväckande. För öfrigt är att anmärka, att Morgonbladet icke försummat tillfället att här framsmyga den insinuationen, att det efter 1848 års re,volutioner blef en sed hos en del af der Svenska pressen, att hejdlöst skymfa, smäda och beljuga Konungen, Drottningen, Kronprinsen och det Kongl. husetx. Det är en Iliten smula trolöst af Morgonbladet, att sätta Idetta i sammanhang med sin oro öfver de törutnämnda annonserna. Morgonbladet hade I väl icke bordt undanhålla det factum, hvarom det ej kan vara okunnigt, att de tidningar i hvilka man kan säga att dylika smäldelser förekommit, fallit af sig sjelfva, eller sakna sympathier hos publiken. Förskräckelsen JM 2 uppenbarar sig i en artikel med titeln: Om det lyckas, om det misslyckas?, och går ut på att visa, att rrevoIlutioners medföra olyckor, antingen de lyckas eller misslyckas. Denna artikel är ej skrifven utan fyndighet, men har det felet att söka bevisa en sak, som väl ingen lär tvifla på. Ty hvem har väl nekat, att en revolution alltid är ett ondt. som man bör söka undvika, i anseende till de skakningar den medför uti det dagliga lifvets förhållanden, och den stagnation 1 affärer, som den alltid för en viss tid måste frambrioga? Detta har icke kunnat uteblifva äfven efter 1845 ärs revolution i Frankrike, ehuru erfarenheten visar det märkliga fenomenet att sakerna retablerat sig der hastigare än äfven efter 1830 års revolution.