Aftonbladet – 22 oktober 1851, sida 2

medhjelperskor och hyra mig ett vindsrum till åt dem. Jag hade snart en riktig syfabrik i gång. Först efter ett halft är sedan vi blifvit mera förtroliga och ofta kommit att tala om hans ensliga lif, rådde jag honom att gifta sig. Jag gifta mig? sade han, nej, jag har älskat en gång och älskar aldrig någon annan!, — Härvid såg han så underligt på mig, att jag blef beklämd om hjertat och brast i tårar. Min smärta meddelade sig ät honom, han blef djupt uppskakad och undergick en sällsam förvandling. Skyggheten och tafattheten föll som en regnmantel från hans gestalt, och han satte sig bredvid mig, behagfull som en engel och öppnade för mig sitt hjerta, och berättade om sin barndom, om den gode, gamla Ekman och slutligen huru han verkligen älskat och snnu älskade mig, och huru lycklig han skulle känna sig, om jag ville blifva hans maka. Jag besvarade hans uppriktighet fullkomligt och öppnade för honom hela mitt hjerta, biktade om alla mina känslor och äfven om min hemliga, outsläckliga kärlek till den obekante tonkonstnären, och huru jag nästan genom ett väld af mina egna sinnen och det rus af njutningar, hvari min fästman försatt mig, blindt kastade mig i äktenskapet. Han blef förvånad när jag talade om de underbara tonerna, och lofvade att följande morgon, kosta hvad det ville, lemna mig upplysning om den hemlighetsfulle. Om jag sjelf skall stiga opp på taken, så skall jag upptäcka honom och föra honom i edra armar, om han är er värdig. Sätt blott en hvit duk i ert fönster, att jag må igenkänna det för att kunna bedöma hvarifrån tonerna komma till er.v Och ni, som älskar mig, ville återigen låta mig tillhöra en annan? Ja, om ni blir lyckligare derigenom.o Han tog sin hatt och skyndade bort, häftigt upprörd. Högst nyfiken steg jag opp långt före soluppgången och väntade länge med otålighet, samt satte ut den lofvade signalen. Ändtligen, just som den första strålen gnistrade, hörde jag mina toner igen, de voro desamma,