Aftonbladet – 20 oktober 1851, sida 3

der fanns ingenting af värde. Slutligen kassakistan, som innehöll öfver 50,000 rdr banko. Det är en stor summa kontant, min kära bror,, sade hofrättsrådet, som, för att få ha friare språk, druckit brorskål med Carl. Ja, min fosterfar hade för princip, att vid sin död icke hafva att fordra något, af någon menniska, och att icke vara någon skyldig; derföre lemnade han blott konanter efter sig. Dock förefaller det mig besynneriigt, att det inte är mera, efter min uträkning skulle det vara öfver 100,000 rdr bko; han måste ha gömt det någorstädes här i kammaren, i någon vrå, ty jag har besörjt alla utbetalningar, och vet hvad som inkommit, under de sista åren, som han indrifvit alla sina säkra fordringar., Hm, menade hofrättsrådet, ,summan är tillräcklig i alla fall; jag gör mig icke besvär att leta. Men Carl letade förtvifladt öfver allt. Det är en mycket ledsammare brist, än dessa penningar, min kära bror., ;Hvad då?s frågade Carl likgiltigt och fortfor attleta. Testamente. Hvem skall ha hela förmögenheten? Bror är ju icke slägt? Bror kan ingenting få utan testamente. Bror har väl det i sina egna händer., Nej! det har jag visst icke., Då beklagar jag bror, ty här kan finnas andra arfvingar. Ja, jag vet det, och de skola naturligtvis ärfva, och derföre bekymrar det mig på det högsta, att öfver 50,000 banko om icke 100,000 riksgälds fattas. Jag, som varit med i de sista stunderna, skall ju således kunna bli misstänkt att ha bemäktigat mig det som brister.x Kunna böckerna bevisa det?, xEndast gubbens hufvudbok, som han hade i sin pulpet, och hvari jag aldrig fick se. Men det besynnerliga är, att äfven den är borta. Hofrättsrådet fixerade honom skarpt. Det stereotypa missnöjet på juristens läppar blef om möjligt surare. Men plötsligen vred han dem till ett tvunget smålöje, och sade: br CER.