Aftonbladet – 20 oktober 1851, sida 3

Då fröse tonerna på sängens luta, Ej själens strängar kunde då vibrera, Mildt dallrande för känslans sommarvind! Vi kunde hvarken lida eller njuta, Till sällheten ej finna nyckeln mera, Ty rosen vissnat då på glädjens kind; Vär bildning vore då en vext, aflöfvad, En blomma sina hjertblad grymt beröfvad! Derför i botten tömma vi pokalen, Likt vära fäder, som på dessa ställen För slottets tärnor månget horn ha tömt! För er, j tröstarinnor uti qvalen, Mä vära sänger tona än i qvällen, En älskad skäl för er till sist vi glömt; För skönhet och behag vi evigt brinna, Så lefve Nordens, lefve Söderns qvinna! Festen var härmed slutad, men fortlefver säkert i mer än ett sinne såsom minnet af några både lifvande och djupt högtidliga ögonblick. — Arbetareföreningens Kossuths-fest i går afton, till firande af den store frihetshjeltens befrielse, var besökt af ett ovanligt stort antal manliga och qvinliga deltagare, till det mesta arbetare, men icke heller få borgarefamiljer. De varma sympathierna för dagens högtidlighet uttryckte sig på ett ganska lifligt sätt. Efter en skildring af Kossuths innehållsrika lefnad och hans verksamhet såsom publicist och statsman, följde skålen för honom, under fanfar af blåsinstrumenter och enthusiastiska rop af Hurra och Eljen Kossuth. Omvexlande med sång oah musik, utbragtes vidare toaster för Kossuths maka, Ungern, Turkiet, Amerika, England, för Bem och Dembinsky samt Polackarne, och slutligen för Demokraterna i alla länder. När till sist hr Beckman i en qvick improvisation till fruntimren manade till uppbrott, skiljdes man under ömsesidiga önskningar att snart för frihetens vänner måtte gifvas en lika glad anledning att åter samlas. — Insändaren af en artikel om E:s datax, kan hos redaktionen återfå densamma.