Aftonbladet – 18 oktober 1851, sida 2

försörjd. Den hederliga gubben Ekman, som eger kanske ett par hundratusen riksdaler, har i hemlighet anförtrott mamma, att han tänker göra sin fosterson till sin universallarfvinge, och nu önskar gubben att innan han dör, få se sin fosterson gift med dig, och lofvar att dra försorg (om er. Hvad gubben säger, är säkrare än en annans skriftliga förbindelse, alltså har jag redan bifallit till giftermålet. Mamma är förtjust, och nu fordras bara ditt samtycke, så kunna vi i morgon ta ut lysning. Bara mitt samtycke. O! Augusta. Pappa tycker att det är baras. Nu en beskrifning på fästmannen. Han heter Carl Miiller Ekman, är 30 är gammal, medelmåttigt lång och temmeligen väl skapad af vår Herre. Men föröirigt har han sjelf eller fosterfadern gjort om honom betydligt, till hans stora skada. Han är så blyg i fruntimmerssällskap, att han hvarken törs taa eller svara, vågar sig icke fram på golfvet om en kjortel är inne i rummet, har stora förfrusna röda händer, och kan icke det minsta få ordning på sitt annars rätt präktiga svarta hår. Ilan har tydligen blifvit illa handterad i barndomen och förskrämd. Men bland karlar skall han vara alldeles förträfflig, säga de; det är möjligt, att han vunnit deras tycke, derföre att han tiger och uppnärksamt hör på allt hvad som sägs; och hvarje karl annars, jua mindre han vet, ju mera vill han hålla tal och indervisa andra; men Carl Miller tiger och hör, hvilket intingen kommer deraf att han är klok eller rädd. Jag frultar det sednare, ty han är betydligen rädd för mig, han törs sällan se mig rätt i ansigtet, utan han gömmer sina ögon under de långa svarta ögonhåren, och det är synd, ty det lilla jag sett utaf hans ögon, så äro de rätt vackra. Annars vet jag icke något fel med honom, men det värsta är, att jag alldeles icke tycker om honom. Nu skall du få veta huru jag är invärtes. Du vet att jag fått mycken undervisning, i synnerhet uti musiken. Hvad jag kan, hvad jag vet vågar jag ej bedöma sjelf; men nog tycker jag, att jag är för god att blifva hustru, det vill säga piga åt man och barn, på samma sätt som min mamma. Det är förskräckligt, att först com flicka aldrig få ha någon annan vilja än pappis och mammas, och sedan som fru aldrig någon