oo -— ger en svanesång. Men ditt ännu romantiska lynne up fattar icke mig så lätt. Hör derföre hvad en ryktb skald skrifver. Jag har händelsevis råkat på ett nytta bete af honom. Jag öfversätter här hans ord, med til lämpningar i parenthes på oss qvinnor: Idealet för ett menniskolif har alltid förefallit mig s: lunda: Kärleken och poesien vid lifvets början; arbete krig, politik, filosofi, allt det som fordrar strid, blod svett, mod, hängifvenhet i medelåldern; (qvinnans me delålder börjar när hon blir maka, på oss hustrur till lämpas dessa ord sålunda: arbete, stortvätt och skurning regering öfver pigorna, tålamod med mannen och bar nen, allt som fordrar besvär, svett, mod och hängifven het, när vi blifvit gifta); och slutligen, när dagen sjun ker, när bullret tystnar (d. v. s. när barnen bli stadiga) när skuggorna förlänga sig, när hvilan nalkas, när plig en är uppfyld, då, ånyo poesi; men en religiös poesi, som skiljer sig från jorden och lyfter sig till Gud, lik lärkan: sång ofvan skyarna. Jag begriper icke poeten under an. Ira åldrar, än dessa begge. Vid tjugo år, en ung vac er yngling (flicka) som älskar, drömmer, och gråter un. ler väntam på ett verksamt lif; vid åttatio år, såsom eI ubbe (miormor) hvilken hvilar sig. Först en lyra i han en, sedawm ett svärd eller spira och sist en helig harpa! Först ettt fortepiano, sedan en spinnrock eller en vagga. ch sist een psalmbok.) Skald i ungdomen, hjelte eller konung i medelåldern, och slutligen profet — se der en ullkomliggt inspirerad man! (Sångerska, förtjuserska i ingdomem, sträng hushållerska och vaksam moder i melelåldern, och sist sina barnbarns orakel — se der en ullkomlig qvinna!) Denna de sista dagarnas poesi, ju nera allvarlig, ju mera himmelsk; den renas derigenom tt den töjer sig till det enda Väsende, som ensamt förjenar atti evighet besjungas, betraktas (och älskas), den ivige sjelf!e ) Derefter ungefär har jag riktat mitt lif, och finner mig rcklig deraf, midt uti allt det bråk, som omger en husoder. Nu tänker jag: ju mera bråk, besvär och beymmer, ju mera öfning och pröfning, och i följd der) Lamertine. Meditations poetiques avec Commentaire 1850. (Säleedes en anachronism i citatet.)