Aftonbladet – 14 oktober 1851, sida 2

venska kopparmynt frän 1600-talet, vägande tillsamnans 1 lisp. 2 skälp., hvilket fynd blifvit kronan till nlösen hembjudet. — I anledning af i gårdagens tidning inörda anmärkningar mot en regeringens resoution ang. f. nämndemannen Gust. Gustafssons enkas besvär öfver konsistorii utslag ansäende hennes aflidne mans begrafning, böra i göra en rättelse. Dervid förbisågs nemlisen, att mannen redan blifvit i kyrkogård, ehuru ,afsides och i tysthet:, begrafven. I öljd deraf måste en del af de gjorda anmärkningarne förfalla; och det är blott prestens samt häradsrättens åtgärder, som med fullt skäl kunna anses klandervärda. Misstaget å anmärkarens sida förklaras dergenom, att han, på grund af hofrättens besagnade ordalag, icke fästat nog uppmärksamhet på ordalagen i häradsrättens utslag. — Posttidningen i går frågar, hvad som är sak dess och AB:s tvist om det Upsaliensiska befordringsmålet? Svar: det är: 1:o om de af A. B. meddelade uppgifter i målet äro enliga med handlingarne eller ej; 2:0 om det är sant eller ej, att prof. Juel på förhand, innan hans skicklighet och förtjenst ännu var pröfvad. blifvit af universitetets kansler uppmanad att söka professionen, under löfte att erhålla densamma; 3:0 om det är sannt eller ej, att prof. Juel yttrat, det han af kanslerssekreteraren blifvit uppmanad att till kanslerstyrelsen ingifva sina besvär öfver konsistorii förslag. Biomständighet åter är: hvilken person, som lemnat A. B. del af de handlingar och de upplysningar, på hvilka A. B:s hufvudartikel i denna fråga var grundad, Det var på denna sednare omständighet P. T. uteslutande slog sig ned, då den erhöll A. B:s ifrågavarande tillrättavisning. Det är dermed förf. till gårdagens P,. T:s artikel äfven uppehåller sig, under den något (sit venia verbo!) oförskämda förklaringen: oleta efter promemorians författare måste vi för allmänna rättskänslans skull, med tillägg: promemorian har tillåtit sig ett svårt angrepp mot namngifne medborgare; allt under det art.förf. ej gitter visa, att Å. B:s artikel innehållit et enda ord stridande emot sanningen. A. B. vill visst ej neka hvarken P. T. eller dess sednaste artikelförfattare det nöjet, att leia efters den person, som lemnat A. B. de ifrågavarande upplysningarne, men om den allmänna rättskänslan skulle finna sig tillfredsställd af att en person, som vågat uppdaga förhållanden, hvilka man helst sett att de blifvit för allmänheten obekanta, blir föremål för hrr inqvirenters eller letares. förföljelser, derpå tvilia vi. Särdeles anmärkningsvärd är P. T:s sednaste beteende, att tala om A. B:s namnlösa redaktion? hvilken opinionen finner otillräkneliga, amma P. T. en längre tid bortåt i sin poemik nära nog uteslutande anfallit dels Hr L. Hjerta, dels A. B:s s. k. interimschef, hr Hedlund, med personliga smädelser. Nu heter det att A. B:s red. är namnlös,, så snart det gäller att inqvisitoriskt uppsleta andra författare bakom dess erkända artiklar. Icke mindre eget är det, att höra huru P. T. påstår att sallmänna opinionen, som vill ha en man bakom ordet-, talar genom P. T., der hon skall hafva funnit en sådan. Den allmänna opinionen, som eljest rönt partiets sublima förakt, skulle således hafva kommit till nåder. Det visar sig dock, att man äfven här misstagit sig om denna opinion, ty eljest skulle man aldrig kunnat tillvita henne det misstaget, att hon funnit en man bakom P, T:s ord. : Hvad slutligen angår artikelförf:ns klander emot hr Olivecrona för hans uppträdande i P. T., så är det i sanning eget att få läsa detta klander i en tidnings spalter, som just emottagit hr O:s skrift, och derför utgifvit ett särskildt supplement. oo — Insändaren af solförmörkelse-fenomenerna i G— socken, har ingifvit en replik på en uppsats i Tiden, rörande nämnde fenomen. Tiden hade nemligen funnit en motsägelse emellan den afsedda läsaremamsellens berigtigande af hennes beteende vid solförmörkelsens inträde, och Aftonbladets yttrande, att hennes artikel bekräftade insändarens uppfatining af läserifenomenet i G— socken. I sin förtjusning öfver detta fynd, utropade Tiden ett jublande: Bravo!, Vi ansågo det ej löna mödan, att upptaga denna Tidsartikel till besvarande, då den dels rörde en temligen obetydlig omständighet, dels endast innehöll åtskilliga utfall emot den medlem af Aftonbladets nuvarande redaktion, som alltjemt utgör föremål för Tidens uppmärksamhet, samt emot Aftonbladets blifvande hufvudredaktör, hr C. F, Bergstedt, På Tidens framställning ligger eljest den förklaring tydligt till hands, att med uppfattninger af läserifenomenet i G— sockens menas: ;upp fattningen af läseriets karakter, på ifrågava rande ort, och att således den motsägelse hvaröfver Tiden så barnsligt jubilerar, ickt förefinnes. Insändaren har emellertid lagt någon vig vid detta Tidens utfall och har ingått i et långt svaromål derpå, hvari äfven Tidsredaktörens publicistiska författareskap i allmänhet något bedömes. Vi anse, upprigtigt sagdt, allt Tidens bråk ej förtjena ens så mycker uppmärksamhet, som blifvit detsamma egnadt, derigenom att dess uppenbara förvrängningai loch förfalskningar af facta måst tillrättavisas, Vi vilja derföre ej intaga nu ifrågavarande ar tikel, lika litet som vi meddelat den mängt af millar cam hhfvit t1l Aftonbladet föru