Aftonbladet – 14 oktober 1851, sida 2

Och härmed haglade en skur af rapp öfver den stackars gossen, som tigande sjönk på knä. Då var tyrannen nöjd, och sade med mildare ton: Läs öfver bättre tills i morgon! Du, Pettersson, kan du svara på frågan?, Pettersson såg först stint på magis:ern, bet sig i naglarna, klådde sig bakom örat, såg ned på golfvet, och åter upp på magistern. Du får komma hem till mig i qväll och läsa öfvero, sade magistern. Den der gossen., hviskade madamen, är son till en rik krögerska, som ger magistern presenter, derför slipper han med mindre stryk. Men nu kommer min goda väns son, och han är fattig mans barn. Nedom honom står min stackars gosse! tänkte Ekman . Nå, du Nyberg, hvad befaller Gud i det försa budet ?, Vi skole öfver allting frukta och älska Gnd, och sätta all tro och lit till honom., Nyberg fick en örfil, så att han tumlade tillbaka mot bänken. sVet du icke hut, fähund, skall du stå och läsa ur illeatechesen, när ni har lexan i stora? Stig upp och svara riktigt ur stora. Den lilla Nybergs läppar darrade af förskräckelse, han kunde icke få fram ett ord. Ska jag gå efter eldtången och knipa orden ur halsen på dig? Du vore värd att sitta på trädmärrn och läsa ver din lexa till dess du kan. Hvad befaller Gud? Jaså, du kan inte ett ord? Nå nå, di skall få litet nu, och mera när vi sluta för omaket. Derpå fick Nyberg några rapp på händerna af rottingen, men teg och sväljde gråten, varnad af den föregåendes exempel. Nå, du Carl Möller, du plär kunma ibland, kan du säga hvad Gud befaller? Ekmans skyddling svarade med en dallrande, men klar stämma: Att vi skole hafva en rätt kärlek, fruktan och tillförsigt till honom., Jaså! Står det så? Nej, läs om det der. Gossen upprepade svaret på samma sätt.