Aftonbladet – 14 oktober 1851, sida 2

insända emot Tiden, särdele: i den Almqvistska affären. Endast i afseerde å ettyttrande torde en förklaring böra lennas. Insändaren yttrar nemligen, att Tiders alla spalter en längre tid nästan uteslutant utgjort en reservoir för hr Palmblads pesonliga ovilja emot Aftonbladsredaktionen.. — Det är sannt att Tiden en längre tid boråt nästan uteslutande innehållit mer eller nindre personliga anfall emot medlemmar af Aftonbladets redaktion; detta beteende kan dock ej hafva någon grund i personlig ovilja, emedan den i Tiden på sednaste tider mest attackerade personen icke äger det minsta obytt med hr Palmblad. Saken bör derföre på annat sätt förklaras, och vi tro oss ej begå något misstag, då vi anse att hr P:s hela skriftställeri i Tiden har sin grund dels i en hos gamla tidningsskrifvare öflig, så kallad: skrifklåda; dels i ett ålderdomen medföljande begär attidotera; dels slutligen i en ekonomisk omtänksamhet, som finner det beqvämt att årligen, utom akademiska och öfriga inkomster, uppbära ett par tusen riksdaler banko, hufvudsakligen för besväret, som i sig lärer vara ett nöje, att ett par gånger 1 veckan skrifva ovett emot Aftonbladet. Detta är utan tvifvel den rätta förklaringsgrunden för hr P:s skrifveri, hvarför således ingen egentlig perscnlig ovija mot de anfallna personerna behöfver uppletas såsom motiv, äfven om det i den officiella Posttidningen så naivt förrådda: ganska noga bestämda ändamålet:, i afseerde å den anfallna ledamoten af Aftonbladsrediktionen, icke varit för Tiden främmande. PUDER g om den så kallale Dragsjukans anotecken och medlen om böra mot den samma användas, Ur Skånska Posten meddela vi denna anvisning, lemnad af provincialläkaren hr L. A. Boström, såsom varande den första fullständigare uppgilt vi sett genom läkare offentligt meddelad. Den är af följande innehåll: Sjukdomen, som vänligen härrör från förtärande af rågmjöl som är förenadt med s. k. mjöldrygor, kan ifven förorsakas af förtärande g en del andra skadliga frön eller skämda födoämna. Den förekommer ofta epidemiskt. Är stundom förenad med feber, stundom utan, och har följane förebud, liknande dem, som föregå nerv-, eller slm-feber, såsom bristande matlust, äckel, plåga inagtrakten, slembelagd tunga, oangenäm smak, wk i bakre delen af hutvudet. Derefier infinna sig n lindrig darrning i lederna, en egen krypande, kliade men tillika smärtsam känsla, ibland liknande en oangenäm krypning af insekter, ibland mera en känla som om lemmarne voro domnade eller stelnade af säftig köld och som genomgär alla kroppsdelar. Nu inställa sig mängfaldiga kramptillfällen, såsom skelande med ögonen, sammandragen pupill, men isynnerhet en omvexlande, väldsam sammandragning och utsträckning af extremiteterna, hvarvid fingrarne böjas starkt bakät. Härmed är förenad en oemotständlig böjelse hos dem sjuke att tillbakahälla dessa krampaktiga rörelser. Stundom infinna sig rötaktiga symptomer, såsom svarta fläckar, blodbölder på extremiteterna och slutligen äfven kallbrand, som i början angriper fingrar och tär och sedan sprider sig lämgre. För. att möjligen undvika sjukdomen bör man noga aktasig från förtärandet af förskämda födoämnen i allmänhet, i synnerhet bröd af dåigt mjöl, att ej för hastigt läta mala sin spanmäl, och när den är tröskad, att genom kastning och harpning rensa den från mjöldrygor och alla främmande frön, att läta säden ligga så länge som möjligt innan den förmales, att i rent vatten tvätta den, innan den skickas till qvarnen, för att bortskölja allt skadligt, samt sedan sorgfälligt torka den i bakugn. Hvad sjukdomens botande angär, bör, då de första tecknen dertill visa sig, såsom qväljninsar, bristande matlust, klibbig smak, belagd tunga. straxt gifvas ett kräkmedel af kräkrot. Åt fullv? xte gifves häraf en scrupel, ät barn emellan 8 scn 15 är en tredjedel deraf, ät barn under 8 är helst kräkvin, en thesked hvar tionde minut till kräkning följer, som derefter underhälles medelst dryck af ljumt vatten... Följande dagen gifves ett laxermedel af rhabarber och engelskt salt. Sedermera drickes dagligen 2 å 3 koppar varmt flädertlhå morgon och afton, Om sjukdomssymptomerna, isymnerhet ryckningarne, icke gifva vika för dessa medel, intager den sjuke 30 a 40 af Prinsens droppar 3 ia 4 gänger dagligen, hvartill, om diarrh infinner siig eller om ryckningarne äro särdeles svära, hvarje gång tillsättas 10 st. opiidroppar. Dessa doser äro beräknade för fullvuxna personer. Ljumma bad böra äfven begagnas i början dagligen, men sedan en å tvä gånger i veckan. JUnderlifvet, ryggraden och extremiteterna ingnidas hvar tredje timma med liniememt af ammoaiac och samfert, eller i brist deraf med lika delar osaltadt smör och bränvin. Att ingnida fingerspetsarne med varm terpentinolja är äfven välggörande. Då matlust nfinner sig läter man den sjuke förtära stark och sund föda, säsom godt hvetebrlöd, färskt kött, ägg, köttsoppa, godt bäskt öl, kraftigt vin m. m. Jag får uppmana ordföranderne i sockmenämnderna att ju förr desto hellre förse sig med wfvannämnde läkemedel och anmäla sig hos mig för att erhålla recept, Jemedan en del af dessa medel ej utan recept af läkare få frän apotheket utlemnas. t ma — Ir premierlöjtnant Manovill har begärt rum för följande: En veckotidning (Söndagsbladet) yttrar i sin sednast utkomna nummer, att jag ej är någon ungersk officer, utan en tysk handelsexpeditv. Jag skulle ej blygas öfver att vara detta, om det vore enligt med verkliga förhållandet; men då så ej i fallet och då jag dej vill stå hvarken såsom :n äfventyrare inför allmänheten, eller såsom bedragare i deras lögon, som hedrat mig med sin bekantskap, så har jag för hr notarius publicus Callerholm uppvisat de dokumenter, hvilka legitimera mig såsom f. d. ungersk offieerr, och deröfver ert) hållit hans här bifogade inttyg. Hvad mitt deltagande i den af några herIrar arrangerade festen till firande af Kossuths befrielse angår, så har jag ej kunnat föreställa mig, att jag i minsta mån brutit emot all Iden grannlagenhet, som främlingsskapet ålägJger mig, då jag, uppå begäran, tecknat mitt namn under inbjudningen till en fest, hvilken jag ej skulle kunnat undandraga mig att belvista, utan att vara ovärdig att heta ungrare, en fest, hvars ändamål är att hedra en man, tjhvilken icke blott hela det ungerska fädernesIANA STINSEN BETT SITT STL TNDA AEENTSAATNESR TT äs ——— LL