Aftonbladet – 13 oktober 1851, sida 2

Åren gingo, och hr Ekmans lockar blefvo allt mer och mer hvita. Han fortfor att ensam sköta sin bod, hade länge ingen annan önskan än att få dö, men slutade med att icke önska annat än att få en-liten gosse till medhjelpare och fosterson. rAck! tänkte han mången gång, om Maria ändå hade en son, nog skulle hon vilja gifva mig honom., IV. Den tyska familjen. En afton, då boden var mycket uppfylld med folk, kom en liten gosse, som Ekman aldrig sett förr, men som vid första anblicken behagade honom. Gossen begärde en griffel för en -bankovitten. Ekman gaf honom den längsta som fanns och gick undan, utan att mottaga slanten, som gossen framräckte. Gossen väntade en stund, blef undanträngd. från disken, men stod ännu qvar. Slutligen sade han: nJag fick icke betala. Ekman låtsade icke höra. Gossen stod envist qvar tills det ble rum. Då gick han fram och lemnade sin slant. ;Jasåv, sade Ekman leende, jag tyckte att jag fick betaldt.n Nej, min herre, svarade gossen med en viss utländsl brytning, som väckte Ekmans nyfikenhet. Det hade ingenting betydt för mig, om jag blifvi utan den slanten.o Men mycket för mig,, svarade gossen, jag kunde icke gå med godt samvete utan att betala.n ,Hvem har lärt dig att vara så ärlig, min gosse? Mammao, svarade han med klara ögon. Hvar bor mamma ? Hos Gud.s sn Jaså, är hon död. Än din pappa? Han bor på Kimstugatan, N:o 9, tre trappor opp. Hvad heter han ?o Miller, vid kungliga kapellet. Han är också hautboist vid Engelbrechtarne. ;Hautboist? frågade Ekman; hvad hette din mor? SMaria Ekman., Gud, det är hennes son!s tänkte Ekman; hon hal kallat sig efter mig såsom en dotter; och hon har lär sin son att bevara ett godt samvete, Så var dock icke