Aftonbladet – 8 oktober 1851, sida 3

vintren äterfalla till en ständpunkt, som mänga ej kunnat ana. Beklagligt är, att en del värsäd blifvit i rikets norra provinser skadad; men detta har mänga gånger tillförene inträftat, utan att särdeles höja prisen i det öfriga landet, hvars behof äro små, och kan äfven i detta fall ju ligga en öfverdrift. Man har sett i en i Bore insänd artikel bränvinsförbud förordas. Detta vore, enligt iinsändarens tanke, att göra den nu rådande villervallan än större; ty deraf skulle på en tid den inbillade bristen än mer ökas och återfallet blifva än mer kännbart för de som i vanlig tid eller frampå vintren och våren komma i tillfälle att sälja sin spanmäl, och följden af ett nägra mänaders förbud har man, vid 1832 ärs bränvinsförbud, sett ej ästadkomma nägon minskad tälverkning, emedan forceringen under de tillåtna mänaderne var så stark, att mera bränvin ej blifvit tillverkadt om allt fått gå sin vanliga gäng. Samma för-. hällande skulle i dylikt fall nu såkerligen inträffa. Insändarens tanke är säledes, att om saker och ting få gå sin vanliga gång, ordnar det sig sä, att ett medelpris af spanmäl blir gällande och den fattige sälunda ej kommer att köpa dyrare bröd 1852 än 1851 — och framtiden skall nog visa om han ej fär rätt. Sanningsvän.