Aftonbladet – 8 oktober 1851, sida 3

visserligen möjligt, att tänkesätt och äsigter kunna förändras, men det är åtminstone förlätligt, att jag och öfrige jernvägssakens vänner väga tvifla på en sådan förändring hos H. M. Konungen i förevarande fall, samt fordra derför andra bevis än lösa tidningsuppgifter. Icke utan tvekan upptager jag slutligen till besvarande en insinuation, som af en tidning i hufvudstaden blifvit utspridd, uppenbarligen ej i annan: afsigt än att genom en misstanke, som i anseende till den höga persons ställnin 7, hvilken den rörer, ej ansetts kunna vederläggas, motarbeta en sak, som man ej med ärliga vapen kunnat bekämpa. Jag äsyftar den i tidningen Folkets Röst gjorda insinuationen, att prins Fredrik af Nederländerna, H. K. H. Kronprinsens höga svärfader, skulle ämna placera sina penningar i det svenska jernvägsföretaget och att på detta sätt H. K. H. Kronprinsens kända nit för saken kunnat äga annan grund än fosterlandets väl. Ehuru motbjudande det mäste vara, att ens lemna den ringaste uppmärksamhet ät en sådan insinuation, och ehuru jag för min del skulle anse det för Sverge ganska fördelaktigt om H. K. H. Prinsen af Nederländerna ville göra sina kapitaler fruktbärande i värt land, så finner jag mig dock, genom min speciella kännedom om denna sak, uppmanad att förklara, att hela denna uppgift är en fullkomlig dikt, säsom bevis hvarpå, ifall sådant skulle ens anses nödigt, endast torde behöfva anföras, att det handelshus, Palmer, Machillop, Dent Comp. i London, som tillkännagifvit sig villigt att emot en sä beskaffad garanti, som nu blifvit af rikets ständer beviljad, lemna för jernvägens byggande erforderliga kapital, hvilket handelshus medlemmar jag personligen känt sedan, om jag minnes rätt, är 1838, icke stätt i ringaste förbindelse med H. K. H. Prinsen af Nederländerna, och säledes ännu mindre, såsom man pästätt, kunnat hafva nägon autorisation att uppträda eller handla säsom H. K. Höghets agenter. Stockholm den 1 Oktober 1851. A. J. Rosen. (Insändt.) Till hrr Prisdomare öfver Svenska Slöjdezpositionen i Stockholm år 1851, Under titel: Berättelser om Expositionen af Svenska Slöjdalster i Stockholm är 1851, är en liten bok utkommen om 45 sidor, som innehäller de artiklar, hvilka blifvit prisbelönta och lofordade samt hvem som uppställt desamma. Antalet uppgär till omkring 110; säledes till nära hälften af alla, som insändts till expositionen. Man har fästat uppmärksamheten uppå, att deribland icke något afseende på de insända vagnmakeriarbetena blifvit gjordt; och insändaren har haft så mycket mera anledning dertill, som ins. tilltror sig kunna bedöma dessa slags arbeten, hvaribland befunnos en Landaulette (uti vagnmakeri och smide af Alm), en Kalesch och en Släda, förfärdigade hvad magnmakeriet angär af hr Pettersson och sä väl gjorda uti ritning och arbete, att de kunna jemföras med hvilket utländskt vagnmakeriarbete som helst. De hafva derföre blifvit lofordade bäde af tidningar och enskilde. ÅA sidan 37 af berättelsen förekommer en Tvåsitsig Täckvagn, hvilken der är utmärkt med det högsta loford, säsom fullt jemförlig med både franskt och engelskt arbete, uppställd af sadelmakaren Norman, och för hvilken han erhällit andra priset. Uti katalogen öfver expositiooen, sidan 68, stär likväl, att vagnmakeriet är förfärdigadt af P. Pettersson och smidet af hr Broman. Här frågas billigt: hvilken har största andelen i den berömda och prisdömda vagnen? Är det byggmästaren, som uppgjort ritningen till huset och byggt detsamma, eller är det tapetseraren, hvilken uppsatt gardinerna, som är orsaken till det vackra och stätliga huset? Hr Broman har med rätta erhållit första priset för landaulettens beslag, men hr Andersson har ens icke blifvit nämnd, ehuru hans smidesarbete på kaleschen är fullt motsvarande det på landauletten, och hvilket hr Broman sjelf skulle medgifva, om han blef tillfrågad derom. Det är bäde kändt och erkändt att vagnbyggeriet i Stockholm på några är gätt framåt, och att man uti vagnmakeri och smide här kan få en lika god vagn som bäde engelska och franska, dä den beställes från första hand. Herrar af hyrkusksocieteten, som sjelfva beställa sina vagnar hos vagnmakaren, kunna lemna vitsord derom; och har insändaren hört flera af dem yttra, att de på annat sätt icke kunna erhälla en god och varaktig vagn. Det är honom äfven bekant, att antalet vagnmakare i Stockholm, hvilka förfärdiga ett godt arbete, icke är ötverflödigt, och det vore derföre illa, om, i brist på uppmuntran, vagnmakeriet skulle gå tillbaka. Kanhända att man på nästa exposition icke får tillgång till så mänga goda och vackra vagnar, uti vagnmakeri; och dem förutan torde bäde hrr smeder och vagntapetserare ieke då heller vinna någon utmärkelse; men troligen var det ej annat än brist på sjelfva vagnmakeriets kännedom, som föranledt att detta blifvit vid katalogens uppgörande lemnadt utan uppmärksamhet. a