Aftonbladet – 8 oktober 1851, sida 2

Rikets Ständers skrifvelse d. 1 Mars 1851, angående rättigheten att på scenen uppföra dramatisk författares arbete. Rikets Ständers uppmärksamhet hade blifvit fästad leruppä, att, då i fäderneslandet under sednare ären börjat utveckla sig en dramatisk litteratur, hvilken staten borde lemna skydd för de mänga hinder, som merendels möta uppträdande författare samt lätteligen kunna qväfva deras anlag och häg för konsten, det tillkomme lagstiftningen att äfven i sin män värna dessa författares, så väl som all annan eganderätt, lesto hellre, som dramatiska författare här i landet, jemförelsevis med de utländska, ega en fåtalig publik och för närvarande, i saknad af dylikt skydd, kunde, i anseende till lättheten för theaterföreständare i riket att tillegna sig dramatiska arbeten, blott sällan väga öfverlemna sädana t.ll allmänhetens granskning samt ej eller blefve i tillfälle att af förläggare befinga sig det honorarium, som eljest kunde beviljas, ifvensom författare nu hade att befara, det deras arbeten stympas och vanställas, till skada för konsten och författarens rykte. Med hänseende till dessa hos rikets ständer framställda förhållanden, och enär ett dramatiskt arbete, zenom uppförande på scenen, blifver till allmänhetens kännedom öfverlemnadt, samt säledes samma rättsgrund, som föranledt det i tryckfrihets-förordninzens 1 5 I mom, stadgade förbud emot spridande genom tryck af ett utaf annan person författadt eller förlagdt arbete, äfven uti förevarande fall är i viss män tillämpligt, få rikets ständer hos E. K. M:t i underdänighet anhälla, det stadgas mätte, att dramatiskt arbete, utan afseende derå, om det varit genom tryck allmängjordt, icke mä, utan rätte egarens tillständ, uppföras på skädeplats, förr än fem är förHutit efter det samma arbete med författarens begifvande blifvit första gängen uppfördt. (Forts. följer.) RKA ROSE DREATE AR