Aftonbladet – 8 oktober 1851, sida 2

— På begäran af grefve A. Rosen meddelas här nedan en artikel i jernvägsfrågan, deri srefven har till besvarande upptagit de hufvudsakligaste invänningar, som blifvit gjorda emot den af Rikets Ständer beviljade jernvägsunläggningen mellan Hult och Köping. Man san ej bestrida att ju grefve Rosen ganska samvetsgrannt upptagit alla argumenter emot saken och skingrat de flesta skrupler emot let hos Rikets Ständer på yttersta stunden ;enomdrifna beslutet. Grefvens kalkyler i riseende å den blifvande trafiken synas oss lock underkastade stora dubier, utan att vi lerföre nu kunna ingå i någon motkalkyl. En vigtig sak är emellertid att regeringen vid oktrojens uppgörande iakttager de försigtignetsmått, hvilka erfarenheten med jernvägsbolag i England visar vara ganska angelägna. Hos Redakt. af Aftonbladet anhålles om olats för följande: Nagra ord i Jernvägsfrågan. Sedan under någon tid inga anmärkningar vidare hörts af emot den för fosterlandet vigiga frågan om en jernvägs anläggande emelan staden Köping och Hults lastageplats, och man sålunda kan anse alla argumenter från den sidan uttömda, anser jag det vara min pligt, både till följd af den ställning jag i denna sak intagit, och det lifliga medborgerliga intresse jag hyser för framgången af ett företag, på hvilket jag anser Sveriges industriella framtid i väsentlig mån bero, att söka upptaga alla gjorda invänningar och visa förhällandena i deras rätta ljus. Om jag med denna framställning icke skall lyckas inverka på de personer, som af ett eller annat skäl på förhand tagit sitt parti, med föresats att på inga vilkor frångå detsamma, så är jag dock viss om att den ej skall blifva utan verkan på de många, som i denna fråga, genom obekantskap om sakförhållandena, varit tveksamma, och som äga nog moraliskt mod att kunna frångå en förutfattad åsigt, så snart de blifva öfvertygade om dess origtighet. Denna visshet är ingen sjelfkär förmätenhet, den ä1 blott vissheten om att en ärlig och varm öfvertygelse icke kan undgå att göra sig gällande hos hvarje sinne, som är öppet för sanningen. Om nyttan i allmänhet af jernvägar i vårt land behöfver jag här icke tala. Den ifver, hvarmed enskilda kommuner och personer arbeta på att få jernvägar hvar och en till sin ort, bevisar att man är ense om dessa kom: munikationsanstalter, och att striden egentligen endast gäller hvilken ort, som först skall få göra sig fördelarne häraf till godo. De torde ej kunna förtänkas mig, om en misstanke hos mig härigenom blifvit väckt, att det icke alltid är blott det allmännas väl, som utgjort denna strids motiv, utan att partikulära intressen äfven icke obetydligt deri ingått. Men jag vill erkänna äfven de partikulärc intressenas giltighet. Jag skulle medgifva at hvar och en af de olika orter, som göra an språk på statsbidrag för jernvägar, vore dertill lika befogad, som den ort, hvilken nu fått sig ett sådant bidrag beviljadt, om der jernväg, som blifvit beslutad, endast vore er lokalsak, en fördel för den ort, genom hvilken den kommer att passera. Men nu är icke detta förhållandet. Hult-Köpings-banan är af vida allmännare intresse; den ären statsoch icke blott en lokal-angelägenhet; och då så är, måste de partikulära intressena underordna sig. Att saken bör på detta sätt betraktas, torde jag framdeles få visa. De hufvudsakliga anmärkningar, som emoj den länge ventilerade och nu af Rikets Stän der beslutade jernvägsanläggningen blifvit gjor da, äro följande: a) Frågan är ännu outredd. Intet samman: hängande jernvägssystem för hela landet finrn RS NE