Aftonbladet – 2 oktober 1851, sida 2

Blksdagen. Debatten i Borgareståndet angående Statsrådets dåecharge. (Forts. fr. tisdagsbl.) Vid bestämmandet af den myndigtet, som borde verkställa valet af beväringsmanskap för de skiljda vapnen, giek man, säsom vederborde, äfven ganska betänksamt till väga. För att icke genom någon, om än aldrig så väl grundad föränding öka ovanligheten, som alltid väcker ett visst motständ, ätminstone hos de mindre upplyste, lät man både det civila åliggandet eller antagandet till krigstjenst och det militära eller utväljandet för ett visst slags vapen utöfvas af den civila myndigheten eller landshöfdingen, hvars förfoganden i denna del också ej erhöllo annan begränsning, än den afrikets ständer yttrade önskan, att till kavalleriet oci artilleriet företrädesvis uttaga dem, som dertill hade lust och att med valet hålla sig inom de genom generalorderne bestämde områden. Det torde säledes böra medgifvas, att konungens oeh ständernes gemensamma beslut, angäende beväringsmanskapets och stammens samfällda organisation, blifvit utfördt med lika mycket afseende på de intressen, som i främsta rummet på frägan inverkade, som på en klok varsamhet. Hvad slutligen vidkommer de båda hufvudskäl, på hvilka utskottet velat grunda sin bevisning, att den gjorda fördelningen af beväringsmansikapåt varit stridande emot rikets ständers vid 1848 iärs riksdag fattade beslut, torde endast behöfra näimnas: 1:0 att Kongl. Maj:ts rättighet att flytta berväringsmanskap från ett län till annat icke allenast allltifrän beväringens inrättning 1812 varit af ständeerne medgifsen, utan äfven ständigt och utan anmärkming tillämpad, och att säledes nägot nytt medgifvande af 1848 ärs ständer icke behöfdes, derföre icke eller blifvit af konungen äskadt oeh följaktligen icke kunnat af ständerne afsläs; 2:0o att rikets ständers yttrande i deras underd. skrifvelse den 8 Juli 1848, att med beväringsmanskapets uttagande till vapenöfningar bör förhällas hädanefter, som hittills, endast har afseende på 2:a, 3:e och 4:e punkterna af Kongl Maj:ts nådiga proposition den 18 November 1847, mmt till litt. a), 5), e), d), e) och k) i 6:e punkten. Konstitutionsutskottet har deremot tillätit sig gifra dessa ord en tydning, som skulle de äfven omfatta frägan om beväringsmanskapets kallande till vapenöfningar frän ett län till annat, en fräga, som icke förekommit i den kongl. propositionen, och säledes ieke eller rimligen kan anses besvarad genom de anförde orden, de der endast afse de tydligen angifna punkterna. Faktiska förbällandet är: att beväringsmanskapet allt ifrån dess inrättning blifvit draget til vapenöfningar frän ett län till annat; och då riket ständer säga, att med beväringsmanskapets uttagade till vapenöfningar bör förhällas, säsom hittills, följer deraf otvunget, att rikets ständer, just genom de anförda orden medgifvit, att beväringsmanskap må till vapenöfning dragas frän ett län till annat. De upplysningar, det upplästa anförandet innefattar, har jag ansett mig böra nu meddela till detta