Aftonbladet – 2 oktober 1851, sida 2

uti, som sergeanten skulle bära för sitt välförhållande och tapperhet i kriget, och som ett minne från kungen. Carl XI:s bild skall jag nog bevara, svarade Åke-sergeant med ett trofast ögonkast, äfven om den ej hänger kring min hals; : mitt hjerta sitter den förut, ty en sådan kung glömmer ingen.n Då hängde den gamle amiralen med ett förnöjdt leende kring f. d. lotsens hals en dyrbar guldked, hvari en medaljong var fästad med kung Carl den elftes bild uti. Sjette Brefvet. Juni, 1680. Idel glädjande nyheter, min bästa onkel! Din Anna har fått en liten förtjusande gosse, min Svantes fullkomliga afbild. Jag är då mor och har fått erfara hvad det vill säga, den himmelska känslan att trycka till sitt bröst sitt första barn, sitt andra jag! Svante är ej mindre glad: han hoppar och dansar och ber mig ofta så innerligt att få låna gossen, som han bär på sina armar, att jag ej har hjerta att neka det. Elisabet och pappa dela vår sällhet. Men den skulle först blifva fullkomlig genom en högst besynnerlig händelse, som passerade häromdagen. fversten var hemkommen från Köpenhamn, ännu alltid sinnessvag, ehuru hans sjukdom antagit en mildare karakter och öfvergått i ett djupt svårmod. Eisabet visade då en gång mitt nyfödda barn för sin man, hvilken, som vanligt, gick omkring på golfvet och mumade osammanhängande ord. Hon hade lagt det i hans armar och han betraktade det länge tan att yttra något. Men en hastig föränlring tycktes försiggå hos honom och man såg tydligt hur kropp och själ våldsamt aryetade under en fruktansvärd kris, tills han uppgaf en tung suck och var — fullkomligt iterställd från sin sinnesförvirring. Ett riktigt underverk i sanning! Föreställ dig Elisabets utomordentliga glädje och allas vår tack