Aftonbladet – 2 oktober 1851, sida 2

orättvisa, som blifvit begången emot den T värde Konungen, synes således ej vara särdeHes stor, isynnerhet då hans :sednare handlinIgar läggas med i vågskålen. : Sannolikt skola Jockså de omdömen, hvilka om denne regent hittills blifvit fällda, synas framtida historieIskrifvare för milda och icke för stränga. Den strid, som Tiden nu öppnat, för att påbörda A. B. beskyllningen för orättvisa, inkonseqvens m. m., tjenar således egentligen till lingenting, om ej till att visa författarens nit i tjensten. Den andra tvistefrågan rörde Neapels förre minister Poerios skyldighet till de brott, för hvilka han blifvit belagd med ett förfärligt straff. Tiden hade tagit hans brottslighet från Tbörjan för afgjord och fann denna åsigt bekräftad genom den ofta omtalade Times-korrespondentens bref. Aftonbladet har bestridt, att en sådan tydning kunde gifvas åt denna dkorrespondents ord, alldenstund han upplyst: Jatt den neapolitanska styrelsens hela inflytelse J användes för att missleda rättvisan, och vittnen, )som kunnat tala till de anklagades förmån, blefvo afvisade; samt yttrat att han ej kan föreställa sig att en man som Poerio någonsin hyst så orimliga och skändliga planer (som högförräderi och stämpling mot konungens lif) vehuru man möjligen kan tro, att han, likt andra patrioter, drömt om att förena hela Italien under ett hufvuds . Detta är det enda, som Times korresp. uppgifver i afseende å Poerios brottslighet, således endast de svagaste suppositioner. I dessa suppositioner har dock Tiden funnit en bestämd bekräftelse derå, att Poerio varit skyldig till delaktighet i en sammansvärjning för Italiens enhet, och ogillar endast konungens sfilantropis, som ej aflifvat den brottslige, i stället för att slå honom i bojor. Den ringaste uppmärksamhet visar halten af denna Tidens uppfattning och den hånfulla konklusion, som deraf drages. Nu har likväl Tiden erhållit del af ett annat bref ifrån samme korrespondent till Times, hvilket bref meddelas i Tidens nummer för den 1 Oktober, jemte några yttranden af Times egen redaktion, till hvilken korrespondenten insändt en enorm packa protokoller och andra handlingar, upplysande den ifrågavarande rättegången emot Poerio och hans kamrater... ,Efter en noggrann och oväldig (2) pröfning af berörde handlingar, erkänner vår (Times) korrespondent det vara hans mening, att Poerio är skyldig till den mot honom riktade anklagelsen, att hafva konspirerat emot staten, och att han utgjorde en raedlem af ett hemligt, för det ändamålet verkande sällskap, fastän han nekat till att ha tillhört den association, som kallas Unitå italiana; men att, fastän han (korresp.) antager anklagelserna som sanna, och icke, såsom hr Gladstone påstår, helt och hållet ogrundade, den fällda och verkställda domen varit högst omensklig och högst olämplig till förbrytelsena. Till trots af denna sin korrespondents uppgift, hvilken, såsom hvar man finner, är ganska olika mot hvad denne förr yttrat, då han ansett det vara orimligt och nedrigt, att t. ex. anklaga Poerio som konspiratör mot konungens lif, eller såsom republikansk agents, hvarför bevisning åstadkoms endast genom konstgrepp, och till trots af den ofullständighet hon funnit i Poerios eget försvar, anser sig Times redaktion sjelf snödgas uppskjuta sitt omdömen, emedan hon har ingen böjelse att gå i börgen för sanningen af de uppgifter, enligt hvilka Poerio blifvit fälld såsom delaktig i de sammansvärjningar, hvilkas tillvaro ej kan förnekas. Träffande skildrar Times härefter det närvarande tillståndet i Neapel sålunda: Följden häraf är ett system af fiendtligheter afl det mest förhatliga och afskyvärda slag ä ömse sidor — en strid mellan conspiratörens dolk och despotismens kedjor — emellan hemliga sällskapers nattligal! eder och nattliga angifvelser samt policens agenter. Neapolitanska Regeringens politik i förnyelsen atl ifrågavarande förföljelser och i bevisningens ädagaläggande samt de ohyggliga och öfverdrifna bestraffningarne, har naturligtvis förvärrat det onda; likaså bar den publicitet, som blifvit gifven åt dessa beklagansvärda excesser, mäktigt eggat upp det revolutionära partiet öfver hela Italien. För detta resultat mäste regeringen i Neapel helt och hället klandra sig sjelf. Det skulle vara alldeles ovärdigt för pressen i detta land (England), om den ej skulle uttrycka sin mening om slika ohyggligheter hvar helst de mä förekomma uncer solen, och de, som dertill äro skyl-. dige, böra uppbära straftet för gerningar, som ej tåla dagsljuset. Men medan vi uttala vär afsky för rättvisans vränghet och maktens missbruk, hysa vi den öfvertygelsen, att hvarken Neapels eller något annat samhälles Regering kan tilläta dess Ministrar ostraffadt ingå sammansvärjningar emot dess egen existence, och att en rägängslinia bör uppdragas mellan förföljelsen för liberala opinioner och försvaret! af eonstitutionell myndighet. Den förra är ett beteende af den ohelige liga, som förtrycker Italien och skickar så många af dess söner i landsflykt eller fängelser; den sednare är ett väsenåtligt vilkor för hvarje styrelse, som hotas med en revolution. Såsom hvar man finner hör detta ej egentligen till sjelfva den sak som förr utgjort tvistepunkten emellan Aftonbladet och Tiden. A. B. har aldrig gått i bestämd borgen förl Poerios oskuld, ehuru vi ansett och fortfarande, till dess mera tydlig bevisning åstadkommes, anse honom oskyldig till de brott, förl hvilka han blifvit anklagad och fälld utaf enl styrelse, som använder hela sin inflytelse för att missleda rättvisan och af domare, soml näro ökände för sin korruption, (se Timess korresp:s första bref!); men vi hafva alldeles; bestridt att Timess korresp. i sitt första brefl, uttalat ordet skyldig öfver den olycklige, ettl: bestridande, som äfven blifvit så bevisadt, att någon tvetydighet i detta fall ej kan uppstå.: Eget är emellertid att se huru olika den konservative Times och den konservative Tidenit —LLLveee) Öv e———A uti. som sergeanten skulle bära för sitt väl a