Aftonbladet – 1 oktober 1851, sida 2

AA rr genast fly in i Skåne, så — tillade Åke med en suck — är numera allt att frukta. Trumpetstötar och appell till ställning, som i detsamma hördes, gjorde ett hastigt slut på allt vidare samtal. Med en kyss och omfamning skiljdes far och fästman från Anna och skyndade bort. Öfverste Anderkas, utsänd från Christianstad af kommendanten derstädes, Meerheim, anryckte i spetsen för fyra hundra danska dra. goner, åttahundra soldater och en hel hop Snapphanar ). Axel Wachtmeister stiger då till häst i spetsen för tjugo ryttare, och med Ake, som bär det gamla standaret, och den stridslystne Svante Hjelm vid sidan, galopperar han mot fienden. Skynda dig, jag kommer efter,, ropar grefve Hans och befaller uppställning af sina aterstående 480 krigsbussar. Men herr Axel är redan långt borta med sin ryttareskara, som med lösa tyglar spränger fram mot den anryckande fienden i der, mörka septemberqvällen. Och stridskamparne fnysa af otålighet under de blixtrande svärden, och kulan söker sitt vissa offer, och det var som Geijer sjöng: Tungt föllo våra hugg. Som stormen krossar, Så kommo vi med häst. Som molmen hvössa Sin blixt, så Svenskens skott till bane biossar,. Historien förmäler om huru bröderna Wachtneister och Johan Gyllenstjerna äfven denna sång segerrikt häfdade våra vapens ära, och rättar nästan i samma andedrag, att de geiom sina väl anlagda batterier på Hinseberet utanför Carlshamn tvungo denna stad. att apitulera och så återeröfrade hela Blekinge ör Sveriges krona. Alla dessa underrättelser hade äfven för) Historiskt, liksom det följande,