Aftonbladet – 1 oktober 1851, sida 2

sig v. häradshöfdingen, juris licentiaten och docentem eh e. o. professorn C. A. Juel. fding Forssells Professor Juels er . . . 18122. soc 1845. Juris kandidat. 0. . 18H. Adjunkt i kameraloch hushälln.lagfarenheten . sc. so. 1844. mbudsman för Mäioskilda bank 1847. Bestridt professor Bergfalks profession i 10 terminer och den nu lediga professionen under April octh Maj månader detta är. Öfver dennsa sednare tjenstgöring har ettså oförr. delaktigt-omdöme blifvit meddeladi: af de ledamöter. i juridiska fakullteten, -somafhört nägra af desssa föreläsningar och funnit dem: bestiå i öfversättning af Calonii i bokhandeln tillgängliga disputation de hypotheca, att prof: Juel deröfver beklagat sig hos Kongl. Maj:t. kortare tid vid proTjenstgjort en: kortare tid vid proHofrätt. tokollet i Svea hofrätt. 13, enligt uppgift il Tjenstgjört större delen af tiden ven skrift). ordin. efter undergången Juris Kandidatåtskilliga extra ting examen och till Mårs månad 1844,, egöromål, deröfver(då han nämndes till juris adjunkt)) at ett fördelaktigt i kongl. riksatkivet, och deröfverr erhållit ett serdeles. vackert betygz af framl. landshöfding Järta. vice häradshöfding) Utnämnd till b. 0, professor ii r ov so . 1848. kamerallagfarenheten, dock utan fö reläsningsskyldighet, är 1849, kortt efter det den nu sökta professionem blef ledig. ndamäl utgifvit en Likaledes utgifvit en afhandling Igoskillnader , hvil-löm Danaarf, hvilken 2:ne ledamöinsett förtjena be-ter af fakulteten med en viss svåadprobatur. rigtet, säsom det synes af competencebetänkandet, vitsordat med be. tyget adprobatur, och den tredje ledamoten deremot underkänt. 9:0 att han, utan nägon sin und. ansökning, blifvi, uppå hemställan af H. K. H. Kanslereny, af Kgl.. Maj:t utnämnd till e. o. professor i kameral-ldgfaren-heten, hvarpå likväl ingen enda af Consistorii leda-möter hade fästat ringaste afseende; 10:o att de fleste Consistorii ledamöter upprättat (förslaget med uteslutande hänsyn till de af Juridiska Fakulteten gifna betygen för specimina, ehuru ett specimen, enligt klagandens tanka, är en mera enstaka handling, och mänga tillfälliga omständigheter kunna göra, att det mer eller: mindre lyckas, samt mångahanda tillfälliga omständigheter kunna mer eller mindre gynnsamt stämma de derom dömande, hvårjemte klaganden trodde det vara bäde olagligt och med universitetets sanna fördel föga förenligt, att låta sin öfvertygelse om en persons duglighet endast bestämmas af det betyg den möjligen fiendiligt sinnade fakulteten öfver hans specimen afgifvit och, såsom nu skall hafva skett, alldeles förbise en längre af samhällets högsta auktoritet fördelaktigt vitsordad tjenstgöring ; 11:o och slutligen, att han tjenat universitetet i 7 år för en ringa lön. Härpå hafva Consistorii ledamöter, dels samfäldt, dels: serskildt uti afgifna utlåtanden svarat: 1:o att prof. Juel visserligen visat, att han, jemte insigter i civilrätten, äfven äger sådana i den internationella privaträtten och kameral-lagfarenheten, hvilket vore aktningsvärdt, men att det för en professor i civilrätten icke är nog att äga insigter deruti, utan borde de vara ätminstone goda och försvarliga, hvilket icke vore händelsen med professor Juels ; 2:0 och 3:0 att klaganden, som hittills underlåtit att ingå i vederläggning af de mot hans specimen framställda anmärkningar, med det första måtte finna sig uppmanad att företaga en sädan i någon tidning eller tidskrift, hvarigenom de sakkunnige personer, som antagit att arfsrätten efter en död inträder, på sätt 5 kap. 1 4 Ärfdabalken stadgar, genast efter dödsfallet och icke först efter boets utredning, samt att ingen annan kan klandra testamente än närmaste arfvinge, enligt 18: 4. Ä.B., men icke den hvars arfsrätt är förlorad genom preskription, mätte skyndsamligen varda upplyste om sitt misstag samt tillika öfvertygade, att klaganden, som efter moget öfvervägande framställt en motsatt mening, just derigenom lemnåt ett tillförlitligt bevis på de kunskaper, den forskningsförmäga, skarpsinne och nöggrannhet., som böra utmärka en professor i svenska civilrätten, och derjemte visat sin förmåga att behandla hvilket ämne som :helst inom civil-lagstiftningen. 4:0 Att klaganden under ventilationen vidhällit och försvarat hvad han i sitt specimen sidorna 104 och 105 antagit, att nemligen testamente icke: blott skall bevakas, utan äfven kommuniceras med testators arfvingar inom den i 18:-1. Ä.B. föreskrifna fatalietid af 6 månader, hafva Jurid. Fakultetens samtlige 1edamöter intygat. 5:0. Rörande femte besvärspunkten upplyser väl juridiska fakultetens skrifvelse till H. K. H. Kansleren den 7 Sept. 1850, att professor Juel, af fakulteten tillfrågad, huruvida han vore villig och beredd att bestrida den lediga professionen, sedan Olivecrona, efter 2:ne terminers vikariat, på anförda skäl afsagt sig det honom gifna förordnandet, dertill lemnat nekande svar, men alls icke att hån anfört något hinder. Det vill således sy-as, som skulle det: hafva varit temligen lätt för professor Juel att utan klagan underkasta sig uppoffringen af det meriterande vikariatet, och i stället få afstå detsamma, första gängen åt docenten Olivecrona och andra gången ät en af facultetens ordinarie professorer. Att kanslersstyrelsen icke heller föreställt sig, att det var nägon solycka för Juel eller nägon uppoffring ä hans sida, att ej få emottaga detta vikariat, synes af kanslersbrefvet till konsistorium den 18 Juli 1850, deruti H. EK. H. Kansleren lofvade Olivecrona ett arfvode af 200 rdr om han ännu ett är ville bestrida den lediga professionen. 6:0. Att professor Juel, som af Kansleren blef förordnad att förestå den lediga professionen från April mänads början detta är, icke haft skäl till klagan deröfver, att fakultetens ledamöter, hvilka afhörde 3 af de 5 föreläsningar han höll under April och Maj månader, medan andra lärare höllo 27, efter denna erfarenhet vågat fälla ett annat omdöme om hans föreläsningar, än som öfverensstämde med hans egen tanka om den fördelaktiga inverkan häns fem föreläsningar skola haft på hans lärjungars kunskaper, hvilken inverkan lärjungarne så litet förstodo uppskatta, att de redan efter första föreläsningen syntes allt mer och mer benägne att helt och hället undandraga sig densamma; men för öfrigt bestrides icke klagandens pästående, att han, genom att öfversätta Calonius på sina lektioner, bättre användt sitt arbete, än om han meddelat. en framställning af helt och hället egen tillverkning. 7:0. Att det afseende, som juridiska fakulteten och konsistorium fästade derpå, att klagandens båda medsökande, som genom sina specimina ådagalagt grundigare insigt i svenska Civilrätten, likaledes ägde vid. EAA