Aftonbladet – 1 oktober 1851, sida 2

Jemlikt de akademiska befordringslagarne, som stadga, att vid lärarebefattningars tillsättande, företräde skall gifvas ät den, som visat sig vara till den lediga platsen skickligast, tilldelade juridiska fakultetens samtlige ledamöter, vid det underd. förslagets upprättande, första rummet ät docenten Olivecrona, anIra rummet ät v. häradsh. Forssell, och tredje rummet ät e. o. prof. Juel. Härati instämde consistorii academici alla öfriga ledamöter, med undantag af professor Ribbing, som uppförde Forssell i första rummet, Olivecrona i andra rummet och Juel i tredje rummet, professor Schröder, som gaf Olivecrona 1:a rummet, Juel 2:a och Forssell 3:e, samt prof. Hvasser, som ensam ansäg Juel böra erhälla 1:a rummet, emedan han, i afseende på hufvudets och hjertats egenskaper, hvilka omedelbart utgå ur den akademiska lärareduglighetens egentliga rot och grundnx, vida 5fverträffade sina medsökande, och denna äsigt af prof. Juels duglighet, jemförd med hans medsökanles, visste professorn, att afl. landshöfdingen Järta äfven delat; dock äberopade prof. den bortgängne, för sitt snille, sin bildning och sin ädla fosterlandskärlek af mänga mycket högaktade mannen, icke säsom stöd för sin egen öfvertygelse, hvilken af honom både varit och är oberoende, och ännu mindre för att derigenom försöka att inverka på nägon annans mening, utan prof. begagnade blott detta tillfälle att åt landshöfding Järtas minne egna en skyldig aktningsgärd.n Öfver det sälunda upprättade förslaget, hvilket prokansleren för sin del understödt, har prof. Juel anfört underd. besvär och han gör ej någon hemlighet deraf, att det skall hafva skett på uppmaning af kanslerssekreteraren Nordström. I sina besvär har prof. Juel hufvudsakligen anfört: 1:o att han genom sitt specimen ådagalagt, det han, jemte insigter i civilrätten, äfven äger sådana i den internationella privaträtten och kameral-lagfarenheten, hvilket bort räknas honom till en ytterligare förtjenst, men icke till fel; 2:0 att de mot hans lagtolkningar framställda anmärkningar i juridiska fakulteten låta alla fullkomligt vederlägga sig, och de skulle alla samtliga varda ogillade, om sakkunnige och opartiske personer komme att yttra sig deröfver; 3:0 att hans ämne om danaarf varit alldeles tillräckligt att visa hans förmäga att behandla hvilket ämne inom svenska civil-lagstiftningen som helst; 4:0 att han, under ventilationen af sitt specimen, yttrat nära nog motsatsen af hvad en bland Juridiska Fakultetens ledamöter sagt att han skulle hafva yttrat; 5:0 att han, vid prof. Boöthii död i Augusti 1849, var af vikariatet för prof. Bergfalk, under hans utländska resa, olyckligtvis hindrad att få emottaga det för den lediga professionen meriterande vikariat ochi underkastade sig utan klagan denna uppoffring; och då docenten Olivecrona, efter att i 2 terminer hafva förestätt professionen i civilrätten, i Augusti 1850 afsade sig detta förordnande, emedan han önskade arbeta på sitt specimen för samma profession samt tilllika bereda sig till juris-licentiat-examen, hade prof. Juel, hvars vikariat för prof. Bergfalk upphört med värterminen 1850, samma hinder som Olivecrona att emottaga det honom erbjudna vikariatet, nemligen arbete med sitt specimen för professionen, hyilken han dä beslutat söka; 6:0 att han, som sedermera blef förordnad att förestå den lediga professionen frän 1 April detta är, i anseende till de få föreläsningar han skulle komma att hälla under sistlidne vårtermin, valde att genomgå Calonii dissertationer, fullt förvissad att han derigenom bättre använde sitt arbete och inverkade på sina lärjungars kunskaper, än som skulle hafva skett genom nägon afbruten framställning af helt och hället egen tillverkning, om än aldrig sä förträfflig, hvarjemte han anmärkt, att professorerne Lindblad oeh Delldn icke iakttagit billighet och rättvisa, då de, som blott hört tre af hans föreläsningar, deröfver vägat fälla ett så ofördelaktigt omdöme; 7:0 att ätskillige Consistorii ledamöter lagt särdees vigt på den praktiska skicklighet de ansett klasandens medsökande äga framför honom, då likväl ngendera af dem tjenstgjort i öfverrätt säsom förelragande eller ledamot, och deras praktik inskränkte ig till enskilda uppdrag i rättegångsväg, såsom ombudsmän för Upsala akademi och Mälarbanken, samt förättande af häradsting, hvaremot klaganden, genom det förhållande i hvilket han stätt till ett bruksbolag ;med vidlyftiga relationer och aftärer samt till följd af andra uppdrag, redan förr än nägon af hans medsökande börjat studera juridik och sälunda minst 10 vär förr än hans medsökandes ombudsmannaskap hörjat, fått öfva sig i rättegångars utöfvande, hvadan an trodde sig äga lika mycken vana som de att på let konkreta tillämpa de allmänna reglorna, ehuru lan på denna vana ej vore i tillfälle att anföra bevis; I 8:0 att den enda praktik, som för en professors-. efattning kunde vara företrädesvis rekommenderande, ore ett lyckadt utöfvande af en sädan befattning, iI vilket afseende klaäganden ansäg sig bättre dokumenerad än sina medsökande; l -e—?— H ————5 ve ———LHhe LR