Aftonbladet – 30 september 1851, sida 3

Krigsbilder. Som det står i visan om hr Axel och skön Walborg: Han tog en guldring af sin hand, Bad barnet dermed att leka, så hade äfven Svante Hjelm, när han ändtligen bröt upp från Torstarp, satt en guldring på skön Annas hand och bedt henne gömma den väl. Denna var nu, efter ynglingens bortresa, hennes enda, kära minne, som också ofta betraktades och, när ingen såg det, fuktades med kyssar, som endast lätt kunde imma dess klara guld och göra det ännu mera skärt och rent. Men der hon uppvexte i älder, förständ, det gjorde hennes kinder bleka. Ej hjelpte det Anna mycket att hon svärmade kring Svansjöns blomsterrika stränder, eller från Drakarörs 7) kulle fritt tjustes aj de skönaste naturscenerier, eller lät ögat mäta djupet af -Walhalls),) häpnande ättestupa; ty såg hon händelsevis någon ryttarefännika bort på vägen, eller kände hon på afstånd igen de svenska fanorna, så tänkte hon alltid: der kommer han, der har jag min löjtnant, Men han kom ändå icke på hela månader och hade icke Anna haft den goda Elisabet, skulle hon visst gjutit några fler tårar eller längtat litet otåligare; men i sin väninnas sköte förtrodde nu den fjortonåriga fästmön hvad hon hade på hjertat. Dess emellan var hon dock glad, frisk och okonstlad, som förr, när hon plaskade ner i vattnet vid Ringö efter vackra hvita och gula nezkrosor, eller sprang i kapp med klockarens Caro öfver fäöt och ängar; ty något slags sentimentalitet eller tårögd månskenslängtar skola vi nog akta oss för att tillvita Annas kärlek. Nej, okonstlad och naturlig som der ) Natursköna ställen i Asarums och Hoby socknar : Blekinge. :