Aftonbladet – 26 september 1851, sida 2

— Posttidningen vill nödvändigt ligga i delo ned Aftonbladet. Då egna anledningar tryta, ippträder den ridderliga tidningen, för att elpa Tiden till rätta, oaktadt Tiden sannoikt är ganska litet angelägen om en sådan vjelpare. Det vill också synas oss, som hade Posttidningen göra nog med att reda sig sjelf, tan att behöfva lägga sig i Tidens affärer. Alldraminst borde man göra det i en så klen sak, som den nu upptagna. Aftonbladet har då flera tillfällen bevisat huru hr Palmblad far med osanning. Den art deraf, som han på sednare tider med största fördel idkat, har varit hopgörandet af falska citationer. Oaktadt erkännandet häraf, oaktadt han måste medgifva, att Tidens redaktör pi alla sina politiska skrifter, med vettt och vilja förvränger facta litet smått och äffven litet emellanåt citerar origtigt, tyckte sig Bore kunna förklara ;Tidsredaktionens Ppersonligheto sin stora aktning.. För vår del kunde ej vi gilla en sådan courtoisie, hvilket endast vittnar om slappa moraliska grundsatser, ty att hed vett och vilja förvränga fakta och citera oriktigt, det är att bedraga en allmänhet, som af en tidning väntar erhålla sanna upplysningar. fver denna strid har Posttidningen opåkallad uppträdt såsom. domare, förebärande såsom bevis på sin opartiskhet, attt P. T. redan vid Tidens första uppträdande,, till och med i tryck (!) erhöll förebråelse för tsin alltför oväntade kyla (sic!) att ej säga oviänskaplighet (!) mot densammap, och att dem ytterst sällan, eller högst 5 å 6 gånger undler loppet af flera är reproducerat några af Tiidens artiklars. Kan Posttidningen ej anföra några lättre bevis på sin opartiskhet än detta, så är det ej stort värdt att tala derom. Opartiskhetenn framträder också snart i öppen dager då hon yttrar: Vi hafva aldrig i Tiden funnit någon artikel, hvars slutföljder i sak hAvilat på falskhet i citater,. Jaså, du opartiska Posttidning, du kom således aldrigs att ge akt uppå, att hr Palmblad endast på ett falskt coch af horom sjelf hopgjordt citat grundade siitt påstående, att Almqvist försvarat säktenskkapsbrott, mened och förfalskning, med ett ord predikat Satanismens läran, hvarföre hr P. äfven ville göra Aftonbladets förläggare ansvarig. Vi trodde eljest att den saken ej bordt undgå uppmärksamheten. — Men den opartiske har ej funnit andra falska citater i Tiden än sen och annan citerad strof icke alldeles exact afskrifvenn, eller sen och annan citerad utförligare period endast i sammandrag anförda, o. sw. v., hvarigenom ett eller annat uttryck hos antagonisten utelemnats eller icke i ssina verba formalia upprepats... Hvilken älskväird opariskhet,! Tidens uppenbara vanställniing af en författares ord, kallas för en xicke alldeles exact afskrift eller ett ,sammandrag,,, och den nedriga slutsatsen, som deraf drages,, har den sopartiske, aldrig setts. I dess ställe insinuerar han att Aftonbladet, naturligtvis på ett mycket fint och listigt sätt, hvilket beskrifves, gör sig förfallet till dylika falska citationer. Något bevis härpå finner man nu såsom alltid ej nödigt att anföra. När skall det dertill komma, att anständighet och hyfsning, att bona fides får regera svenska journalismen? utropar Posttidningen till sist. Vi fråga detsamma och tillägga: När skall den ende officiella tidnimg landet iger lära sig takt och vett, rättskaffenhet och urskiljning ? Svaret härpå är ej så kconstigt att