Aftonbladet – 26 september 1851, sida 2

för sjön, blef då en dugtig och rask lots på Ringö, der han för det lilla arfvet efter modren köpt sig en stuga. Men sitt adliga namn aflade han för alltid, ty han tyckte mera om att rätt och slätt kallas Åke af sin älskade Elin, med hvilken han ock de fem första åren lefde i ett sällt och lyckligt äktenskap, oberoende äfven i ekonomiskt afseende, genom de ej obetydliga förtjenster han räknade som lots och fiskare. Den rike kaptenen ville emellertid icke erkänna en ringa lots som sin bror; också undveko de begge bröderna esfandig hvarandra, tills en bedröflig omständighet gjorde ett möte dem emellan af nöden. . Kaptenen var då en fyratio års man, men Åke blott tjugosju, ung och rask, en ståtlig karl med öppna och vackra anletsdrag, alldelets motsatta till broderns. ke med ett par värjor och pistoler, invirade i en silkesduk, och med vredei sin blick, gång och hållning, inträdde till kaptenen, der han satt makligt tillbakalutad i karmstolen framför skrifbordet i sitt arbetsrum på Torstarp. Utan att säga ett ord uppvecklade han duken med värjorna i för den förbluffade kaptenen, som vid brodrens hastiga uppträdande tycktes intagas af en obehaglig känsla. Hur kom du hit och hvad är meningen med detta? ropade Tage Litz och reste sig ur stolen. Jo,, sade Åke med kufvad vrede och tog plats i den stol kaptenen lemnat, jo, jag vill berätta dig en historia; hör på, kapten Liitz, om ni igenkänner den., En lots hade en mycket skön hustru, — han måste några månader fara bort med ett skepp. — Han hade ock en rik och förnäm bror, som blifvit rik ... nå, det hör icke hit, afbröt sig Åke. Denne bror begagnade si af mannens bortvaro för att med alla förförelsens vanliga lockmedel narra till sig den unga,