Aftonbladet – 24 september 1851, sida 3

RÅÄTTEGNGSoch POLISSAKER. få Almqvistska polisprotokollerna hafva, som be-lg, cant är, blifvit öfverlemnade till laglig åtgärd vid srigshofrätten. Morgonbladet berättar, att krigshofätten fattat beslut att hänvisa desamma till under-lpe sökning och utredning hos regementskrigsrätten vid ifbeväringsregementet. let — Poliskommissarierna Jaderin och Thomasson hade Is af förre ladugärdsarrendatorn Kahlin blifvit till räd: stufvurätten instämde med yrkande om ansvar för det la de beskyllt Kahlin för tjufnad m. m. Då målet i gär på rädstufvurättens 6:te afdelningly. påropades, berättade Kahlin, att Jxderin och Thomasson, i sällskap med öfverkonstapeln Klingvall, den 13 i denna mänad kommit hem till honom under det han hade besök af tvenne exekutionsbetjenter, hvilka l; hade sig uppdragen verkställigheten af ett öfverstät-l,. hällare-embetets kanslis utslag, som älade Kahlin attln, i händelse af bristande tillgäng till betalning träda i bysättningshäkte. Kahlin hade framtagit penningarl.. för att liqvidera sin skuld, men Jzederin hade genast L bemäktigat sig dessa penningar under påstående, att e desamma voro stulna, hvarjemte han förbjudit bysättningen, emedan han ansett sig berättigad att häkta Kahlin. Exekutionsbetjenterne hade häremot invändt, att det vore deras både skyldighet och rättighet att på grund af ett exekutorial taga de penningar eller andra tillgångar, som funnos i gäldenärens ägo, och hade de förbundit sig att, derest det kunde styrkasP att penningarna voro stulna, äterlemna desamma. På grund af dessa argumenter hade J:ederin slutI ligen äterställt de penningar han annammat, men vid bortgåendet medtagit fem stycken Kahlin tillhörige assistanssedlar jemte ett qvitto ä utbetalde 20 rår 32!7 sk. rgs. . Kabhlin förde sin talan med mycken redighet, men HN hade för säkerhetens skull skaffat sig ett rättegångs-l:; biträde, förre kammarskrifvaren Westerlund. Denne skulle nu, då ordföranden frägade, hvilka ansvarspå lq stäenden mot de tilltalade framställdes, taga ordet, men förrädde en pätaglig oförmåga att uttrycka sig på nägot så nära begriplig svenska. Det enda hanlr efter längt betänkande kunde framstamma var följande abrakadabra: Dessa hafva inlätit sig uti att B begå en säledes obeskaffad handling. Jederin, tillsagd att yttra sig öfver angifvelsen, uppgaf, att han till sitt besök hos Kahlin föranledts deraf, att näringsidkerskan Lundqvist för honom anmält, att en stöld af 1800 rdr rgs i penningar den 4 i denna månad blifvit begången å hennes vid Gråbergsgatan belägna näringsställe och att ingen annan än Kahlin eller en annan person vid namn Löfgren J kunnat föröfva stölden, emedan endast dessa vid tillf fället varit inne på krogen. Emedlertid nekade J:e-P derin sig någonsin hafva lagt embargo på KahlinsS penningar. Assistanssedlarne och qvittot hade han ( tagit, för att dermed styrka, att Kahlin, som efter a stölden hos Lundqvist haft god tillgång på penningar, ? så att han till och med köpt en häst för 125 rdr rgs, t förut nödgats pantsätta sina och hustruns tillhörigb heter. f Kahlin medgaf väl, det han inköpt en häst för of-!! vannämnde summa, men påstod att sädant lätt kunde förklaras, dä han kort förut sält tvenne, en för 105 rdr och en för något öfver 200 rdr rgs. Kommissarien Jaderin hemställde härefter, huruvida icke rädstufvurätten för närvarande vore obehörig att med mälet taga befattning, enär undersökning om stölden hos Lundqvist ännu vore vid poliskammaren anhängig och Kahlin blifvit kallad att derstädes ti nästa fredag höras. Rädstufvurätten beslöt, i anled-f ning häraf, att det nu instämda målet skulle hvilan tills ofvannämnde polisundersökning blifvit afslutad. Mot detta beslut anmälde Kahlin missnöje och hänvisades att, derest han trodde sig kunna visa, att mälet härigenom blifvit onödigt uppehället, anföra besvär i Svea hofrätt inom femtonde dagen deretter. — I dag har inför rädhusrättens 6:te afd. ransak-k ning blifvit fortsatt angäcnde det väld, som de nulJ mera suspenderade poliskonstaplarne Jacobsson och kt t 1 ; Carlsson föröfvat mot drängen Pehrsson, sedan han på sin husbondes befallning blifvit af konstaplarne från en krog hemförd. Tvenne vittnen hördes, hvil-; kas uppgifter icke på något sätt mildrade omständigheterna vid de tilltalades förfarande. Tlusbonden, hemslagtaren Danell kunde icke förmäs erkänna, atthan gifvit konstaplarne befallning att på ett så omenskligt sätt tilldela drängen Pehrsson husaga; hvaremot konstaplarne fortsatte den uppgift, att de dertill blifvit uppmanade af Danell. Mälet öfverlemnades till domstolens pröfning och kommer utslag att afkunnas i dag 14 dagar till, hvarefter det torde vara skäl att äterkomma till ett mäl, som i mer än ett afseende bevisar huru egenmäktigt husbönder och polis anse sig kunna förfara emot tjensteklassen. — Vid middagstiden i förrgår inträffade den olyckliga händelsen, att cen minderärig gosse blef i Enkhusgränden öfverkörd och dervid så illa skadad i hufvudet, att fara lärer vara för gossens lif. Enligtbelrättelse skall den som vällat olyckan vara. en bonde,l. Ihvars hästar blifvit skrämda af vaktparaden, som i detsamma under musik passerat förbi. (Dagbl.) — En temligen bättre klädd person, läng till vexten, infann sig i dag på morgonen ä Hötorget och luppköpte nägra tunnor räg och hvete till eit öfverJenskommet belopp af 85 riksd:r. Bonddrängen, som I körde lasset, medföljde den förmodade ärlige uppI köparen till en spanmälshandlare, i hvars magasin Isäden aflassades och uppmättes. Sedan detta var -I verkstäldt, anmodades drängen utaf uppköparen att i Lb j Å medfölja till Malmtorgsgatan för att erhålla liqvid, men då de anländt till Kastenkoffshusets bakport, bad uppköparen att bonden skulle vänta ett jgonblick. sl Han fick likväl förgäfves vänta på säväl köparens -läterkomst, som liqviden. Saken anmäldes i polisen, .j men ingen spaning har, oaktadt efterforskningar, erhällits ä bedragaren. Den stackars bonddrängen hy-! ser emellertid bopp, att den person, i hv magasin ! säden blifvit aflemnad, godtgör betalningen, helst! denne är känd för en aktningsvärd person. — I Mariestads Veckoblad omtalas nyssnämnde händelse, som timat vid Stora Marhult den 15 den-! nes kl. 7—8 på aftonen, och som är ett nytt bevis på olyckan af det ringa begrepp, som hos värt folk är rädande, om helgden af hemfrid, samt om oförenligheten med laglig ordning och samhällsfrid, att -Ilen hvar sjelf skulle vara berättigad att intränga ian-Inans boning, på blotta misstankar att der kunna efaltersöka förloradt eller stulet gods. Händelsen kommer otvifvelaktigt att väcka stor uppmärksamhet, då genom den domstolarnes äsigt mäste framkallas. Vid Stora Marhult i Ransberg har på aftonen kl. N17—8 d. 15 d:s timat en ganska blodig tilldragelse. hl Sedan bonden Petter Eriksson, i sällskap med sin brot der och tvenne andra personer, berörde dag begifvit sig till backstugusittaren Johannes Arvidsson, i afsigt att anställa ransakning efter potatis, som skulle blifvit stulen frän en af de besökande, hade de vid sin ankomst bultat på dörren, som var stängd, och bealgärt få inkomma för att tala med Johannes Arvidsdlson. Denne hade då begifvit sig upp på vinden, hvarifrån han tilltalat de nedanför stående och vägrat h insläppa dem. Efter förefallen ordvexling och fortsatt försök af Petter Eriksson att med nägot eggjern bryta sig in, aflossade Johannes Arvidsson från vindslgluggen ett skarpt skott ned på Petter Eriksson, hvilI ken, efter att hafva gätt nägra steg, nedföll och inom äs RUTER TSE KOTA SONET SRS DEE NRA HH ( -eKRd OK ke OT