Aftonbladet – 24 september 1851, sida 2

ndet numera för visso att de aldrig godvilot ämna ingå på en reform, som i någon än inskränker deras nuvarande andel 1 reresentationen, huru litet billig och huru lit lämplig den än må vara. Denna opinion kall numera dag efter dag ohejdadt utbreda g öfver hela vårt land, missnöjet ständigt växa och nationen förlora ända till hoppet å en fredlig lösning af sin vigtigaste angeigenhet. Må det konservativa partiet, som u jublar öfver representationsfrågans utgång, etänka allt detta, besinna hvem man tillräkar nationens missöde, och det kunde då ända att någon droppa malört blandlade sig den glädjebägare, som det nu villl tömma ör frågans preliminära utgång — hvaarigenom et hoppas att hafva skjutit den vigttiga naonalangelägenheten åt sidan för lång tid.n SN EES Tealer. Strid och Seger, skådespel i 3 akter af Joh. folin. Hr Jolins första uppträdande på svenska cenen, i egenskap af på en gång dramatisk örfattare och skådespelare, var en triumf. on så hastig framgång hade kunnat förvilla ner än en nybörjare och ingifva honom föveställningen om att vara fulländad mästare, n föreställning som man i Sverige i. allmänet ganska hastigt fattar om sig sjjelf. Hr Jolin synes dock ej hafva låtit så bedåra sig. från sin första komedi har han tuppstigit ill stora, utförda dramatiska skapellser, och var vid hvarje nytt framträdande blifvit helsad med nytt bifall af publiken. Med bifalet hafva naturligtvis äfven följt oblidare omdömen, och hr J. bör vara glad deräåt, ty det skall blifva honom en sporre, att anstränga och fullända sig. Man har varit särdeles angelägen om att a afgjordt huruvida detta sista, här ofvan anmälda skådespel står öfver eller under hr Joins föregående. Skulle det sednare vara falet, så har man velat deraf draga dåen slutsats, att hr J. nått sin kulmination och att sålunda den svenska scenen icke mar något stort mera att af honom hoppas. Äfven med antagande af äsigten, att Strid och Se:ger, icke står framför utan t. o. m. snarare efter en och annan af sina föregångare, kunna vi dock ingalunda godkänna riktigheten af en sådan slutsats. Erfarenheten jäfvar helt och hållet en sådan föreställning och visar huru alla författare och alla konstnärer kunna då och då äga svagare momanger, under det likväl deras utveckling i det hela taget går framåt. Vi betvilla således alls icke det ju hr Jolin genom fortsatt arbete, hvilket tyvrärr vära svenska förmågor alltför mycket åssidositta, studier och iakttagelser af icke blott ! konstens fordringar, utan, hvad för honom är wigtigare, af menniskornas lif, lynnen och karakterer, skall framgent utbilda sitt författareskap och bereda den svenska scenen produkter af sin känslas innerlighet, sin lifliga inbillningskraft, sin qvickhet och sin rena verldsäsigt. Man har förebrått hr J. att hafva egnat sig åt det s. k. borgerliga dramat. En sådan åsigt är dock sjelf ganska borgerligo. Den dramatiska konsten är lika litet som hvarje annan bunden vid någon viss genren. Allt hvad i historien eller lifvet förekommer kan blifva densammas föremål. De händlelser historien berättar hafva också en gårng varit tildragelser i det borgerliga lifvet, coch hvad som i dag är borgerlig tilldragelse kian i morgon vara historisk; allt ligger i händelsens egen natur. Det borgerliga lifvet är för den som betraktar det längre än till skalet, för den som ser till alla hjertats inre strider, äfven der det yttre lifvet derom föga talar, rikt på ämnen både till tragedier och komedier. Icke heller sakna vi i de närvarande förhållandena tillfällen till konflikter emelllan menniskans högre instinkter och de ytttre omständigheternas tvång, deri tragedien. företrädesvis söker sina motiver. Det borgerliga dramat ligger dessutom i hela vår tids rigtning och är inom denna gren af komsten imtet annat än hvad genremålningen, mvardagslifvets berätte:ser, tendensromanen o. s. vV. är för andra grenar. Våra dagars konst och litteratur hafva nemligen börjat företrädesvis omfatta det närvarande och framstilla dess bilder; både antikens plastiskt sköna. mon nigot kalla heroer och medeltidens romantiska, men ofattliga riddargestalter hafva fått träda i bakgrunden. Vi sörja ej deröfver; ty på detta sätt skall tiden börja begripa sig sjelf och förstå det må! dit den har att sträfva. Den som rätt fattar hvad som ligger i det närvarande, de frön, som här ligga i sin grodd, de nya tidsförhållanden, som här ännu ligga 1 sitt embryo, han verkar äfven för den framtid, som skall blicka tillbaka til! vår tid såsom till lindan för sin utveckling. Dessa reflexioner äga full tilämpnng på hr Jolins skådespel i allmänhet och på detta sista i synnerhet. Icke blott i dialogen Ihter han åsigter uttalas om den nyttiga verksanhetens, karakterens och själsförmögenheterms högre företrädesrätt framför den verksamhet och de egenskaper, som fordom ansågos vara ensamma berättigande till anseende och makt; flera Ikarakterer äro enkom danade för detta syfte -loch sjelfva handlingens sammanbindning grunIdar sig till stor del härpå. Hr Jolin är härJutinnan on framtidens man. Det är ingen litt sak att utred alla de händelser, som i Strid och Seger) iro sammanbundna. Råde invecklingen och arten af -Idessa händelser påminna om någor af LaFEDORA SKIKTET TIPSET IE VLT ERITREA Jag. Jag tackar er. — Ni är således revolutionens man? Han. Säkerligen, min herre. YT I . cv a an