Aftonbladet – 23 september 1851, sida 2

JOÖSVV MISSA MM MM Om Frihet och Ordning. De många, olika intressen, hvilka kämpa emot hvarandra uti den strid, som i närvarande :stund pågår i Europa, kunna hänföras ill tvenne hvarandra motsatta hufvudprinciper : den enskildes fordran på frihet att tänka, tro och handla, såsom han för godt finner, så långt denna frihet är förenlig med samma frihet hos hvar och en annan; något som han anser vara sin i naturen grundade rättighet; och de gamla, såväl andliga som verldsliga, styrelsernas bemödanden att bibehålla det förmynderskap öfver individerna, hvilket de anse vara vilkoret för all samhällsordning och hvilket de påstå sig äga af Gudi förlänadt. Det är dessa båda grundsatser striden i Europa gäller; det är omkring dem partierna sluta sig. På frihetens sida stå, medvetet eller omedvetet, de täta, talrika, oordnade massorna; på ordningspartiets ett fåtal, litet till antal, men starkt genom sin disciplin och sina stora materiella ressurser. Båda partierna söka sina bundsförvandter, Frihetens åt vester och Ordningens åt öster om Europas medelpunkt; det förra partiet ser oaflåtligt framåt, med förhoppningsfulla blickar och visshet om seger, det sednare ser med saknad och klagan tillbaka och afvaktar framtiden med ängslan och förskräckelse. Det torde under en sådan sakernas ställning icke vara utan skäl, att litet undersöka de båda ord: Frihet och nOrdning, som utgöra lösen för sådana strider och för så starka partier. Kanske skall ett lugnt betraktande af de till utseendet skiljda begreppen, kunna skingra en och annans spökrädsla i afseende å tidens riktning och sträfvanden. Måhända skall det äfven härigenom kunna i någon mån utredas hvilken grund det parti har för sitt handlingssätt, som föregifver sig kämpa för bevarandet (vkonserverandet,) af den, såsom det påstås, hotade samhällsordningen. Det hör icke hit att visa huru den individuella friheten, som hos de gamla germaniska folken var drifven ända till oberoende af alllag och deraf följande söndersplittring och sjelfsvåld, blifvit under tidernas lopp småningom fjettrad och till en motsatt ytterlighet bunden dels af de romerska, dels af de orientaliska föreställningssätt, som gjorde sig gällande efter folkvandringarnes slut i stat och kyrka. Vare det nog sagdt, att vid slutet af förra århundradet och ända in i det närvarande, de enskilda samhällsmedlemmarne funnit sig till sin yttre verksamhet bundne till händer och fötter af otaliga förordningar, reglementen, privilegier och skråförfattningar, hvilkas exseqverande öppnat tillfälle till en mängd prejerier och maktmissbruk; och till sin inre, tankeoch tros-verksamhet, af dogmer, hvilka en gång för alla antagna såsom allena saliggörande, legat till grund för all undervisning och hvarken fått pröfvas eller diskuteras. Reformationen hade brutit det andliga slafveri, hvari Romerskt-katholska kyrkans ordningsparti hade fjettrat Europa; den fransyska revolutionen krossade det yttre slafveri, hvari styrelsernas, kyrkans och bördsadelns vordningspartier bundit menniskorna. Begäret och ropet på Frihet, uppfyllde hela vår verldsdel och har blifvit starkare ju mera friheten i en annan verldsdel, i Amerika, utvecklat sin blomma och burit herrliga frukter. Det var en naturlig följd af det föregående tvånget, att friheten först uppfattades endas ifrån sin negativa sida, såsom: frihet ifrår band, bojor och förtryck. Menniskorna begärde att få bli lösa. Häraf en skenbart giltig grund för deras påståenden, som i de upprepade anspråken på frihet sett ett begäl till tygellöshets, såsom man så ofta hö! framkastas. Det förbises likväl då, att fri tners ÄNDAR ÄRAS