Aftonbladet – 23 september 1851, sida 2

got i örat, hvarefter han yttrade: Ni följer denna man till muren vid floden, så skall jag gå en annan väg och möta der med båts. Vi gingo framåt och ej utan att misstänka att något försåt låg härunder, och hvad som stärkte oss ännu mer i denna öfvertygelse var, att på flera af våra frågor under vägen fingo vi korta och mystiska svar. Efter nära en timmas vandring uppnådde vi en trång gata eller passage med höga murar, samt stannade vid en bom som afstängde vår väg. Här,, yttrade vår ledsagare, skola vi dröjas. Vi åberopade deremot att den andra mannen hade sagt, att vi skulle bli förda till floden, och som vi förmodade floden vara ännu betydligt aflägsen, ville vi förmå honom att fortsätta, men förgäfves. Hans svar voro afbrutna, korta och bestämda. Slutligen, efter en half timmas väntning, började vi bli oroliga och förklarade honom att vi ej ämnade längre dröja, och på vår uppmaning gick han nu för att söka sin kamrat. Nu uppstod en öfverläggning om hvad klokast vore att göra, och voro vi snart öfverens om alt ej invänta våra följeslagare, som genom sitt egna uppförande gjort sig misstänkta. Vi beslutade då att gå at hvar sitt håll, för att rekognoscera trakten, eller rättare att finna floden, vid hvilken vi kunde dröja till dess det blef dager. Efter någon stunds fruktlöst genomsökande af trakten återträffade jag min kamrat vid ett hörn af den omnämnde muren, på hvyiiket var uppspikad en större svartmålad påt, hvarpå stod skrifvet med hvita bokstäfver William Whidlay, som försvann i denna trakt natten mellan den 20 och 21 Aug., och utlofvades en belöning af 200 pund sterling till den som kunde lemna underrättelse om nämnde person. Vi började anse vår ställning alltmera egen. Nu hördes aflägsna steg nalkas, hvarigenom uden ej tillät oss att uttala hvad intryck läsXY