Aftonbladet – 23 september 1851, sida 2

ningen af ofvannämnde skrift gjorde på os: hvar och en särskildt, men hvad vi dock vorc öfverens om var, att det skärpt vårt mod oct svuro vi att sälja våra lif så dyrt som möj ligt. De båda männen voro nu framkomn: och vi anmodades att fortsätta vägen. Pi några frågor om flodens aflägsenhet m. m fingo vi endast korta och afklippta svar, til vi slutligen närmade oss en mur, på hvilke: var ett trångt hvalf och genom hvilket e smal och lång trappa förde oss ned på en öf ver Themsen hängande brygga. Nedkomni på en liten trädplan, tillstår jag att mitt tålamor var uttömdt och min kamrat tycktes vara af sam ma tanka att ej längre låta gäcka oss, utan ge nom ett raskt beslut göra ett slut på denna my stiska tragi-komedi, och nästan samtidigt utta lade vi vårt beslut vara, att vi ej längre ämnad låta gäcka oss af den person åt hvilken vi anför. trott oss, och hade vi nu fått fullkomlig öf vertygelse om vår ställning, alldenstund der utlofvade båten ej fanns. Dessa våra tankar uttalade med någon värma, tycktes ej för bluffa vår man, utan i stället svarade har helt lugnt: den båt som skall föra er on bord ligger här; och efter en hvissling fram kom en båt, med 3:ne man uti, som lega gömd under muren. Mot dessa öme mar i båten och 2:ne på bryggan var nu ej mer skäl att tänka eller tala om hvad man bord göra, utan endast öfverlemna sig — vi an modades att gå om bord, och etter en stund: rodd, bröt jag tystnaden med den frågar hvad jag hade att betala för rodden vid vå framkomst till fartyget. Härpå svarades ni har ingenting att betala.s Min kamrat ut talade nu några mindre vigtiga bemärkelse under vår rodd, för att söka en konversatio! med den mystiska mannen, men förgäfves Vi uppgåfvo nu allt hopp att kunna närm: oss honom, utan gamtalade med hvarandr