Aftonbladet – 20 september 1851, sida 2

Sveriges Rikes Ständers Beslut, gjordt, samtyckt och förefskedadt på lagtima riksdagen i Stockholm, som siutades den 4 September 1851 (Forts. fr. gärdagsbl.) 4 42. I 16 af 13 kap. rättegångsbalken är följande tillägg af oss, för vär del, beslutadt: vSöker endera parten, sedan rättegång anhängig är, sak med domaren, eller tillfogar honom nägot med ord eller gerniog, i uppsåt att honom dermed jäfvig göra; det skall ej för jäf räknas; hvilket beslut vi, uti underdånig skrifvelse den 12 sistlidne Juli, hos Kongl. Maj:t anmält. 43. Enår vi ansett en sädan förklaring böra ega rum, att stadgandet i 21 kap. 1 rättegängsbalkenp om hvad den har att -iakttaga, som i rättegång vill fordra ersättning för kostnad -och skada, icke innefattar hinder för hofrätt att, om svaranden i vädjad sak uteblifver eller anförde besvär pröfvas, utan att klagandens yvederpart deröfver varder hörd, tillägga den sistnämnde säväl. som den uteblifne svaranden ersättning för lösen af ett exemplar af hofrättens dom eller utslag, der hofrätten eljöst så skäligt finner; så hafve vi, för vär del, beslutat utfärdande af en författning härom, hvilket beslut vi, under den 28 Au: gusti innevarande är, hos Kongl. Maj:t i underdänighet anmält. 44, Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t till oss aflåten nådig proposition, hafve vi, för vär del, beslutat, att 3:dje oeh.4:de mom? af 1 f-i 23 kap. rättegångsbalken, sädaha de lyda i kongl. förordningen den 18 April 1849;skola erhålla följande förändrade lydelse: .I hofrätt må fem ledamöter utgöra domfört antal, så ock fyra der tre af dem ense ärop; hvilket beslut vi, medelst underdänig skrifvelse den 26 April innevarande är, hos Kongl. Maj:t anmält. 445. I hufvudsaklig. öfverensstämmelse med hvad Kongl; Maj:t, uti-afläten: nådig proposition, oss föreslagit, hafve Vi; för vär del, beslutat utfärdande lat en författning af följande lydelse: Fullföljes i högre rätt tvistemål, deri ett mindre brott kommit, som af tvistemålet sitt ursprung fått och dermed nära gemenskap hafver; då må brottmälet följa tvistemålet åt och för bäda gälla den rättegångsordning, som fö! tristemäl är stadgad; . dock att, derest den ändringssökande blifvit i brottmälet till böter eller serskild ersättning (dömd, honom skall åligga att fullgöra hvad om nedsättning deraf, ställande af borgen derför eller företeende äf fättigdomsbevis finnes föreskrifvet.