Aftonbladet – 20 september 1851, sida 2

kapitel. Monsieur: Bergeval var den patient, den vän, hvars sista suck han emottagit. Läsaren har längesedan gissat det. Doktor KP lifligt upprörd af denna berättelse, slutade den sålunda: Med målarens kärlek och med förlusten aj hans sista tillgifvenhet hade hans förnuft flyktat. Estöves död hade gifvit honom sista slaget. Hans bjerta var ett af de som tomheten dödar. Ett ögonblick hade madame Bergeval ångrat sig, då hon fann sig allena framför: alla de olyckor hon. föranledt ock uppfattade hela sin brottslighet. Hon drog sig tillbaka i ett kloster ;och afbröt alla sina relationer; men omöjligt kunde hon vänja sig vid detta stilla lif. Äregirigheten och passionen voro icke ännu slocknade hos henne. Hon lemnade: snart sin reträtt. Under .föreifvande att söka och konsultera erfarna lä kare förde hon sin man till Paris. Vetenska: pen fann sig vanmäktig. Efterhand tröttnade denna qvinna vid en roll, som syntes henne onyttig; hennes natur, för ett ögonblick böje men icke bruten, uppreste: sig snart. Hor lemnade sin man till vård i hospitalet och sökte: förströelser. I afseende på den pension hon hvarje månad: erlade för den arme vansinnige, utbetalades den till henne af målare-societeten . . ... Mina omsorger för den folycklige godtgjordes alltså icke af lastens penningar., Hvem är., frågade jag doktorn, grefven som åtföljde henne? så Det är nu hennes älskare. . Jag blygdes öfver min löjliga passion. ,Hvarfören, frågade jag vidare, ptillät du henne icke att se honom? ;Henhes närvaro retade honom alltid, ända till raseri. ,Han älskade henne, då ännu? ... .. Möjligt; hvem kan utforska menniskobjer