Aftonbladet – 20 september 1851, sida 2

sförfoga om sin egendom efter döden, synes förutsätta stron på den enskildes sjelfständighet och oberoende af psina medmenniskor vid eröfrandet af herraväldet öfver den yttre naturen; en tro, som torde tillhöra skvarje fallande culturs ete. Denna tro, menar förf., när äfven i vära dagar lätit höra sig i påståendet om arbetarens oinskränkta rätt till produkten af sin ,verksamhet.n Såsom det också under disputationsakten anmärktes, lärer säkerligen enhvar finna det sanska sällsamt, att tron på den enskildes sjelfständighet och oberoende, hvilken tro just i våra dagar skulle lätit höra sig i päståendet om arbetarens oinskränkta rätt till produkten af sin verksamhet,, i sig sjelf innebär. nägot ondt, eller kan utgöra det sorgliga beviset på en fallande cultur. Säkerligen lärer icke någon kunna anse författarens mening med hela phrasen annorlunda, än säsom en blott oklar atgjutelse af harm öfver ätskilliga nutidens tendenser. — Att tillåtelsen att. obehindrat ; förfoga öfver sin egendom efter döden skall utgöra ett slags bevis å en fallande cultur, så att då den germaniska rätten allt mera vutvidgar den enskildes makt att förfoga -om sin qvarlåtenskap, den germaniska cul: turen följaktligen är i fallande, måste medgifvas vara en alldeles ny åsigt, som, mig veterligen, ännu aldrig förr blifvit yttrad. — För att ädagalägga dess oriktighet, torde vara nog att blott hänvisa på vär egen lagstiftning. Enhvar skall då lätteligen öfvertyga sig, att icke nägon rimligen kan tyda den genom 1762 ärs förordning utvidgade testamentsfriheten, eller lag-kommittåens och lagberedningens förslag i detta afseende, säsom eriterier äå — en fallande eultur.r SRSEERR Ne steerenE — En herre, som tecknar sig —ckn, (signatuven är känd för sina klassiska konservativa produktionery har ökat samlingen a! de utgjutelser, med hvilka han då och då trakterat Norrköpings Tidningars, sedan Den Konservative och Nya Svenska Minerva, afsomnat, genom en riktig godbit. titulerad: Hvarföre kan ej doc. Bergstedt blifva hufvudredaktör af Aftonbladet,. -Mången skulle kanske vara nog enfaldig att tycka det vara något besynnerligt att fråga, hvarföre det icke kan ske, som redan är afgjordt; men det är ju en vanlig sak hos det parti, hr —ck tillhör, att komma litet på efterkälken, att stå och bevisa omöjligheten af händelser, som redan inträffat. Ty under det de räsonnera och till komplettaste evidens deducera, att den eller den saken aldrig skali kunna inträffa, så händer den helt enkelt och borde nu anses hafva tillräckligt öfvertygat de räsonnerande;, men långt derifrån — de fortsätta. lika oförtrutet sina argumentationer och observera ej att hela verlden. skrattar åt dem. -— Man kunde gerna låta herr ( —ck ostördt äfven här få muntra den allmänhet, inför hvilken han figurerar, om icke han tillåtit sig. ett och annat utfall. mot Aftönbladet och allmänheten, som ej kan undgå litet handplagg. : Hr -—ck menar nemligen att Aftonbladets hela debit har sin grund i publikens förskämda smak, i Aftonbladets förmåga att smickra folkviljan, att lägga ut sina krokar, med ofta rätt misstänkta lockbeten:, m. I. dylika beskyllningar som skandalen utnött lägesedan. Vi skulle föreställa oss. att Aftonbladets framgång har sin hufvudsakliga grund deri, att A. B. troget kämpat för de liberala ideerna och derutinnan öfverensstämt med de åsigter, som bekännas af den långt öfvervägande delen af den svenska allmänheten. Vi hafva blifvit styrkta i denna åsigt äfven derutaf, att ingen koönservatif tidning i Sverige burit. sig; icke ens den som varit redigerad al en så utmärkt hand som hr —cks. Att dessa idger srifvit hr —ck i buken, såsom han bibliskt uttrycker sig, må vara möjligt, men detta ger honom ingen rätt att kasta upp sin vrede hvarken öfver den mot honom otacksamma allmänheten eller emot Aftonbladet. Det är visserligen en stor lycka för hr Bergstedt att han funnit nåd för hr —cks ögon: vi skulle dock vilja råda hr —ck. att akta sig. det icke; vid rensningen af Augiasstallety, har och hans gelikar blifva bland det första som utkastas. :