Aftonbladet – 20 september 1851, sida 2

Min Gud, min herre, sade hon plötsligt, efter att hafva flera .gånger sett på sitt ur; täcktes ni urskulda mig hos doktor KOM Jag har ingenting vidare att säga honom och jag ser att han. är qvarhållen os någon af sina sjuka; Jag kan icke längte vänta honom; jag måste klockan två vara i akade-: mien ... jag har icke en minut att förlora.s Hon utgick i det ögonblick jägaren kom och sade henne: Herr grefven ber, att madame behagade skynda. sig.n Hon helsade mig knappt i sin brådska. Jag såg henne, lätt som en sylfid, uppstigai vagnen, och genast trafvade hästarne i riktningen emot Paris. Fem minuter derefter återkom doktorn... Han kastade en hastig blick omkring : rummet. 3 Hans blekhet, hans rörelse var utomordentlig. 4 Epp hon rest? frågade han mig ifrigt. För några minuter sedan. . Och jag framförde den okändas helsning. Hon har begifvit sig till akademien, sade doktorn, har icke kunnat vänta här till. dess hennes man var död! Det är alltid: detsamma . . . intet hjerta ., intet samvetel, yHennes man? frågade jag förvånad. Ja,: den olycklige, som du såg denna morgon. vÄr han död?a Ja, i mina armar.: Detta fordrade en omständlig förklaring: Jag -bad min vän XX4 gifva mig den. På aftonen, sedan han gjort sin aftonrund, lät doktorn inbära en butelj madera och cigarrer. Vi inneslöto oss i hans kabinett och der berättade han mig alla-detaljerna:.af den historia, som utgjort föremål för förestående