Aftonbladet – 20 september 1851, sida 2

jo MG I Jc UC BARNOUKt ROMINEP alt PpUIblicera ett arbete öfver det ämne han haft sig uppdraget att studera, torde det kunna inItressera våra läsare att erfara, det den fransyske skriftställaren funnit flera punkter i vårt fångvårdssystem, som han önskat bring: till efterföljd i Frankrike. De röra hufvudsakligen förvaltningen och bevakningen, dervid m:r Le Duc hos oss funnit enkelhet och en klok sparsamhet. M:r Le Duc har haft audiens hos H. M. Konungen i anledning af sitt uppdrag och har, såsom man hört honom uttrycka sig, beundrat den värma; med hvilken H. M. omfattar alla reformer, som röra fängelseväsendet och Hans djupa kännedom af detta vigtigels amnen, . si Det skall utan tvifvel blifva ganska intres-b sant, att få se engång de upplysningar om Sverige, som komma att offentliggöras af de utländska resande, som i år uppehällit sig här e städes: Deras berättelser skola åtminstone 4 påminna om att ett land, som heter Sverige. o existerar, och att detta land är något mer änl? ett vildt björnarnes land. ss SR PE sr? I b: ÖF an Ås om fa — Posttidningen harur Tiden aftryckt några. ly såsom de kallas: träffande reflexioner, söfve I den nuvarande interimistiska redaktionen a: Aftonbladet, hvilka reflexioner Posttidninger anser skola bintressera sina läsare, enär deln fullkomligt öfverensstämma med de anmärk-V ningar, som här å orten samtalsvis äro all-d mänt gängse man och man emellanv. w Det vore synd att förmena hr Carl Johan Rellberg, den enda rol, han med någon framgång kan spela, nemligen den af reaktionens papegoja; men han borde åtminstone inskränka sig till denna rol och återhålla egna reflexföner, hvilka hafva dem egenheten att aldrig vara träffandes. Den länga erfarenhet hr Carl Johan Hellberg i detta fall förvärfvat sig, borde hafva lärt honom att åtminstone ej ge sig in i polemik med andra tidningsredaktioner, vare sig permanenta eller interimistiska; ty cm det äfven kan vara Herranom en söt Jukt, att få se de-liberala tidningarnc nedskälldax, så borde åtminstone den akta sig derför, som. behöfver en så liten släng. för att taga till flykten: Hvad den ur Tiden reproducerade, träffandes artikeln angår, så imnehåller den personliga saker, hvilka ej komma att i Aftonbladet. besvaras, äfven om de at Tiden gjorde citater vore riktiga, -hvilket-vi ej äro i tillfälle att kontrollera. Med den erfarenhet man haft af Tidens förmåga att meddela falska citater. kunna vi ej obetingadt anse de nu anförda för äkta, ehuru de visserligen alltför väl kunric vara det och såsom sådane försvaras. . Men detta tillhör ej Aftonbladet, som alls ej har attbefatta sig med hvad dess medarbetare utom tidningen yttrat eller yttra. Dessa sköls dessutom utan tvifvel nog veta försvara sig I på ort som vederbör. Rörande hr Palmblads benägna anbud, att vilja... uppträda sous la figure du vieux Nestorp, vilja vi blott anmärka att den gestalt, som skulle göra hr P. minsta besväret att antaga, vore gestalten af sder hinkende Teufeb, :hvars rol han äfven sannolikt skulle spela bättre änden visa Minervas. rs OL0Q ry fr Fy TT FAR O, Om RR OR ON Fo byt OL or mör Hr et Fm AO Et RR ÖH AA OO Jo Werm: — I Posttidningen har under veckans lopp blifvit läst en något ovanlig artikel, d. ä. Anmärkningar vid e. o. professor C. A. Juels specimen för den lediga-professionen i svensk eivilrätt-soch romersk rätt vid universitetet i Upsalay , af KRK. Olivecrona; Det ovanliga ligger deri, att det är en af de sökande till pro-s fessionen, den som fått. laudatur för sitt. spe-v cimen och till följd deraf första rummet pålåd förslaget, som uppträdt med en offentlig kri-9 tik: emot den -medsökande, som fått minstal betyget för specimen och sista rummet på förslaget. Man skulle kunha anse en sådan 2 ( af-hr Olivecrona besynnerlig och opåka lad; sedan -hansföreträde blifvit erkändt och någon farlig rivalitet ej tyckes vara ati befara, alldraminst af denne rival; dock lära några egna omständigheter vid denna förestående befordran hafva förekommit, som ickelj blött förklära. hr Olivecronas. uppträdande, je utom hvilka äfven. gjorts detta mål till ämne för lifiig uppmärksamhet vid Upsåla universitet. Redan inhän något specimen blifvit aflagdt, säledes innan de sökandes skicklighet kurnat fullt. pröfvas, hade. professor Juel, hvars kändap politiska tänkesätt sannolikt beredt honom denna ynnest; erhållit löfte att erhålla platsen, om han sökte densamma utaf en Person, som visserligen ej äger rätt att.efter sitt. Höga behag bortskänka akademiska lärostolar; men som dock kan anses äga på sådana befordringar stort inflytande. Det är detta. förhastade löfte, hvilket man kanske vill söka honorera, äfven sedan de sökandes T.skicklighet och förtjenst blifvit pröfvad oeh vitsordad; som. väckt stor. uppmärksamhet bland både universitetets lärare och den akademiska ungdomen, och föranledt omdömen, hvilka icke alltid. utfallit: till. Löftesgifvarens fördel... .Det är utan tvifvel äfven detta, som framkallat hr Olivecrona tillsen strid på offentlighetens arena, som sannolikt ej slutas så snart. Som denna fråga utgör en temligen brännande fråga vid akademien -hafva -vi ej, ansett oss -kurina undgå att något vidröra denIsammar Förhållanden torde inträda, som fordra ämnets återupptagande; tillsvidare vilja vi endast ur hr Olivecronås anmärkningar upptaga en enda -punkt, som visar prof. Juels ståndpunkt till den nya tiden. Hr Olivecrona yttrar: —2.. Sid. 3. yttrar förf., efter att hafva angifvit!e I grundskillnaden emellan den romerska och. germani-c ska-suceessionsrätten; att .tillåtelsen att -obshindradt!1 VS SRS ASKA INNE TEEN TATT AGNE MATA TANKEN LE AINA å 2M FFrPjQ tr DAD mGE Na OR mA AA om ty bar OR MH PO Fe hh FA MM OL BV tå ot. com ot oo ÅR ft Min Gud, min herre, sade hon plötsligt, !! efter att :hafva flera .gånger sett på sitt ur;!c lytäcktes ni urskulda mig hos doktor ME